Absolut gehör

Körig kväll på terminalen. Sleven är i Turkiet (tror att han överlevde bomben), så hela Poståkeriet faller samman och imploderar under sin egen tyngd, inte helt olikt det Osmanska riket efter Krimkriget. En koloss på lerfötter. Nu har jag sporadisk hjälp inne i min bur av Leif Nilsson, en pensionsmässig gammal gubbe med tveksamma värderingar och ovårdat språk. Men han verkar ha funnit sin plats i vår relation och kallar mig undantagslöst "chefen". Känns bra.

Som sagt, körigt var det. Svettigt. Jobbade över två timmar, men det är ok FÖR PÅ TORSDAG SLUTAR JAG. Tack för jobbet Lina, för utan dig och dina kontakter hade jag aldrig klarat sommaren (och jag ska betala tillbaka, om än symboliskt), men fy fan vad skönt det ska bli att börja plugga igen. Nu kommer jag inte kunna ta ett riktigt jobb på minst två år. Helt utbränd. Fyra timmar om dagen, det leker man inte bort.

På torsdag flyttar Kristina till Göteborg. Det är klart. Borde jag ju ha räknat ut, att allt bara gick liiite för bra just nu.

Ikväll ska jag definitivt inte missa "Det amerikanska imperiets fall" klockan 22.30 på tvåan. Pratig fransk film med intellektuella kanadensare som diskuterar sex. På tal om det så fick jag precis ett sms från Albin. Han har migrän. Poor thing.

Lägesrapport

Namn: Nils Oscar Johannes Rauer
Ålder: Nitton och ett halvt
Sysselsättning: Paketsorterare till torsdag, sedan student
Inkomst: Nej (väntar fortfarande på första löningen)

Vikt: 80 kilo
Längd: 180 modiga centimeter
Ögon: Oskyldigt blå
Hår: Kortare än på länge

På TV: Sopranos, O.C, Seinfeld och fotboll
På CD: Albins senaste samling, plus en del jazz och lite N.W.A
På bokfronten: "Vad jag älskade" av Siri Hustvedt (jättebra)

Fritiden går till: Läsande, styrketräning och, när andan faller på, lite msn. Under sommaren även fotboll
Senaste inköp: Vit sidennäsduk, 99,50:-
Senaste måltid: Frukost. Havregrynsgröt med skivad banan, två leverpastejmackor, två glas mjölk och en mugg kaffe
Senaste film: "Miami vice" (mycket film för pengarna)

Dricker gärna: Mjölk, kaffe och rött vin
Dricker aldrig: Öl
När jag lagar mat själv blir det oftast: Pasta med pesto och parmesan, mackor med stekta ägg eller hamburgare. Pyttipanna om det finns ingredienser till det
Äter ogärna: Kålpudding, rocculasallad och räkor

Jag blir glad av: Solidaritet, snygga stråkar, en bra tackling och nya jeans
Jag blir ledsen av: Trångsynthet, långa bussresor, Ordjakten och folk som vill sänka biståndet
Just nu är jag glad för att: Jag slutar jobba på torsdag och engelska ligan är igång igen
Men samtidigt ledsen för att: Kristina ska flytta

Den här lägesrapporten blev väldigt fragmentarisk och ostrukturerad, inte alls som jag hade föreställt mig i huvudet. Men, så kan det ju gå. Nu ska jag till Joel och lyfta skrot och bli stor och stark så jag kan hävda mig i Lund.

Och min bottenlösa fåfänga

Någon vill mig illa. Igår slutade helt plötsligt vår Boxer (den med alla kanalerna) att fungera ordentligt. Ljudet är bra men allt man tittar på blir helt grönt och psykadeliskt. Fruktansvärt huvudvärksframkallande. Tur att Simon bor hundra meter härifrån och alltid vill titta på fotboll.

Igår var jag, min syster, Kristina och Kristinas tillresta vän från Småland en sväng i Malmö. De tog tåget 18.40, men eftersom jag knegar fick jag vackert vänta en timme till. I tron att jag skulle få sitta helt allena och ha tråkigt hela vägen ner köpte jag Svenska Dagbladet och en drickyoghurt på Pressbyrån. Väl nere på perrongen visade sig emellertid att både Jossan och Lotten skulle med samma tåg, så min lycka var gjord. Tackar hjärtligt för sällskapet.

Vi skulle alltså kolla på Yeah Yeah Yeahs på Mölleplatsen, och det skulle en hel del andra också visade det sig. Hela det jättestora tältet var smockat med folk och vi fick vackert stå någonstans i utkanten. Där var volymen visserligen lagom, men kvinnorna i församlingen hade lite svårt att se. Inte jag då, med mina resliga en och åttio... Spelningen var i alla fall grym. Fantastiskt driv, intensitet och, om uttrycket tillåts, ös. Tog en falafel och drog hem.

Nu ska jag till Simon.

Upp med dig, klockan är åtta

I lördags tog vi tåget mot Malmö 15.40 och var framme ungefär halv fem. Jag ringde efter Kristina, men hon satt i nån park med sina schweiziska vänner och kunde helt enkelt inte slita sig. Några av oss köpte kycklingwok och åt på bussen ut till Lolo i Limhamn (typ Limhamn, trakterna däromkring). Lolo och Jessica mötte upp på busshållplatsen och så gick vi till det mytomspunna huset. Kanske inte fullt så överdådigt som sägnerna velat göra gällande, men väldigt ljust och trevligt. Vi gjorde oss hemmastadda. Albin och Johan duschade, jag och Joel cyklade bort till Coop och köpte citron.

Det visade sig att Jens var den ende av oss som verkligen ville åka in och kolla på Lena Ph klockan sju, och det gjorde honom ganska besviken (vilket kan tyckas förståeligt). Han drack därför en del och rökte några cigaretter, och bestämde sig sedan helt sonika för att åka in ensam. Han var oresonlig. Med tanke på att han även i nyktert tillstånd ofta uppvisar en förträfflig brist på lokalsinne var vi ganska oroliga, och ringde till honom med jämna mellanrum. Han verkar dock klarat sig bra på egen hand; läs hans blogg för mer information.

Vi andra började så smått att komma igång med förfestandet. Vattenpipan åkte fram men ville liksom inet ta fart, trots att vi satte menige Dillenz på uppgiften. Om inte militären klarar det, vem gör det då? Julle höll ett bra tempo i början och visade snart sina färdigheter på studsmattan. Musiken var acceptabel. Vid åttasnåret bytte jag om till skjorta och korkade upp. Tog det lugnt och rutinerat och höll en jämn fin nivå över hela kvällen, om man säger så. Daniel och Agnes tog sig, efter viss guidning per telefon, ut till oss och slog sig ner, men Agnes hade vänner i centrum och kunde inte motstå deras påtryckningar. Snart var Daniel i vårt våld och i gammal god stil tiggde han sprit till höger och vänster. Med framgång. Han och Albin inspekterade husets vinylsamling och fick en föreläsning av Lolos far, som visade sig vara en riktig Temptations-kännare.

Nya rekryter dök upp: Jeppe, Lovisa, Joel A, Alex och Joels underliga vän (som jag senare under kvällen hörde prata Dylan med Daniel). Albin bytte om till skjorta ungefär samtidigt som myggen började bli outhärdliga och vi funderade så smått på att dra oss. Klockan tio gjorde vi slag i saken. På bussen in till innerstan underhöll Daniel och Albin samtliga passagerare med sin breda reggaerepetoar (plus en del fåfänga N.W.A-försök, om jag inte missminner mig). Väl inne gick vi på toa och sen ringde jag Kristina. Resten av gänget drog vidare ut i natten, men Daniel var trogen och stannade vid min sida. Vi träffade Kristina, Challe, Mia och deras många schweizare (som måste ha trott att jag var komplett dum i huvudet och otroligt flamsig), och vi gick bort mot Stora torg för att få en glimt av Svenska Akademien.

Måste säga att jag var ordentligt besviken på spelningen. Inte på själva framträdandet, för det var helt ok, men arrangemanget passade dem ungefär lika bra som Kezman i Premier League (dvs, inte särdeles bra). SA på torg med tusentals åskådare var knappt en tiondel av SA på Markan i höstas med ett par hundra i publiken. Inget nerv, liksom. Men vi träffade i alla fall min syster, Agnes och Elsa (som fyllde år) där, och alla skallade varandra och hade trevligt. Efter konserten mötte vi upp med de andra utanför H&M (där jag för övrigt även träffade Hans, min mosters mans ogreppbart småbittra bror). I samlad trupp vandrade vi runt i stan och beskådade förödelsen. Sökte oss genom Slottsparken och bort till Mölleplatsen, där Benicio del Toro i vit slips stod och dansade med sig själv. Ljuset i träden var grönt och helt mystiskt. En massa ridande poliser dessutom.

Alla var trötta utom Albin, så vi tog en buss ut till Limhamn och lade oss att sova.

Dagen efter vaknade jag av att Albin tog kort på mig, och sen gick vi upp och åt nyinköpta frallor i det fina vardagsrummet. Vi var lite avslagna och medtagna. Kramade om Lolo och tackade för gästfriheten, tog bussen in till centrum igen och hann precis med tåget till Hässleholm. Mitt huvud var tungt; kände ett skriande behov av Treo, kaffe och en lång varm dusch. Huvudvärken släppte dock innan vi kom hem, och mamma bryggde kaffe till oss efter vårrullarna. Ibland är söndagar bra.

Igår var första dagen på jobbet utan Stina, och det kändes minst sagt tomt. Inget ont om Sleven, men han sjunger inte och säger, så att säga, inte så mycket till mig om mitt liv. Nu har jag ju dock bara åtta arbetsdagardagar kvar. Och snart är det helg igen.

The day I found myself

Usch, det här var ingen rolig kväll. Först väljer jag bort min planerade långpromenad till förmån för Sverige-Tyskland, vilket ledde till extremt dåligt samvete och en del överskottsenergi. Sen går matchen åt helvete; det är rent ut sagt pinsamt hur tydligt det var att vi inte räckte till. Är orolig inför EM-kvalet, det måste jag säga. Sen, som grädde på allt moset, kommer jag på att jag ska på bröllop på Kristinas födelsedag. Piss. Jag får göra som jag brukar: släntra in vid ettiden, snylta på nåns jordgubbsvodka och bli allmänt otidig. Risken att jag är mer än lovligt rund om fötterna den här gången känns dock överhängande; det är ju bröllop. Men jag kan ju alltid gratta henne tidigare på dagen också.

Idag övergav Stina mig den sista halvtimmen på jobbet, så Dansken fick hjälpa mig med plastningen. Klarar inte av den människan. Han är hemsk. Nu höll han sig visserligen i skinnet och var relativt lågmäld, ända tills han fick fatt i Medin och började på en obegriplig utläggning om att vi utbildar alldeles för många möbelsnickrare i det här landet. Vad pratar karlen om? Vad rör sig i hans hjärna? Vill nog inte veta. Usch. Det blev i alla fall en timmes övertid, och sen kom jag hem och gav pappa en vintermometer i födelsedagspresent. Den blev väldigt uppskattad. Det är rent ut sagt omöjligt att köpa presenter till min far, eftersom han nästan helt saknar intressen. Det närmsta en hobby han har är fiske, och jag köper alltid fiskegrejer till honom, så den här gången fick det bli nåt med anknytning till hans andra stora passion: alkohol.

Håller på att sätta ihop en världsomvälvande skiva till Kristina. Kan vara det bästa jag bränt.

Den trettonde oktober (en fredag! Fredagen den trettonde!) spelar Jurassic 5 i Göteborg, och jag vill verkligen verkligen dit. Hade varit hur gött som helst. Boendet blir ju förhoppningsvis inget problem heller. Pernilla får helt enkelt skaffa sig en ordentlig lägenhet. Rappa på.

"Miami Vice" på fredag. Häng på.

Once upon a summertime

Nu har jag alldeles strax läst ut del två i Narniaserien, "Häxan och lejonet". Den är bra men kanske inte så värst spännande, nu när man har sett filmen. I alla fall: jag behöver snart nåt nytt att läsa. Några alternativ som flyter runt i mitt huvud just nu:

¤ "Den allvarsamma leken" av Hjalmar Söderberg.
¤ "Vad jag älskade" av Siri Hustvedt
¤ "The sound and the fury" av William Faulkner
¤ "Faust" av Goethe
¤ "Främlingen" av Albert Camus

De två sista är jag egentligen inte särskilt sugen på, den mittersta ligger här nånstans men jag kan inte hitta den, och "Vad jag älskade" har min moster. Så den kan jag få tidigast på fredag. Men men. Då har jag ju några dagar på mig att bestämma mig. Kommentera gärna med synpunkter och andra tips.

Tur och talang

Idag fick jag ett brev från Lund med information om ditt och datt inför kursstarten. Det känns så stort och virrigt, alla dessa nationer och sammanslutningar och litteraturlistor och hemtentor och gud vet vad. Spänd och förväntansfull är jag. Hoppas lite smått på att de flesta av mina kurskamrater är en smula äldre, kanske närmare trettio, det hade varit trevligt som omväxling. Säkert nyttigt för mig att få ta del av äldres erfarenhet också.

Förmiddagen spenderades i Kristianstad med Albin. Lallade runt och kollade på rean men hittade naturligtvis inget, istället blev man duktigt sugen på att köpa på sig en massa skogshuggarskjortor och grovstickade tröjor inför hösten... snart lön! Ojoj vad det ska spenderas. Köpte i alla fall en skiva, "The trinity sessions" med Cowboy junkies. Finstämd och ödslig. Tog tåget hem igen 12.18 och värmde gårdagens pajrester, och stack sedan till jobbet. Skön dag. Fick precis en välbehövlig nackmassage av mamma.

I söndags var jag med Simon hos hans farföräldrar och kollade på Chelsea-Liverpool i Community Shield-mötet. Måste säga att Shevchenko verkar lovande. Och att Peter Crouchs ben fortfarande är hur äckliga som helst. Fick nybakta muffins och chips med dip. Aldrig fel. Tillbringade kvällen framför msn och tog ett tårdrypande farväl av Kristina, som ska ut och cykla i Blekinge med sina väninnor. I fem dagar. Känns kanske lite overkill, men de verkar gilla det. Frågan är hur den förestående expeditionen till Malmö artar sig. Har vi tak över våra arma huvuden, eller måste vi bryta oss in hos Crunk-Sara?

Du är stunderna av förtrolighet när du öppnar dig
och du är stunderna av tålamod när jag ömkar mig

Haha, trodde aldrig att jag skulle citera en låt jag fått av Jens. Men livet är ombytligt.

The love you save

Orkar inte skriva nu. Lyssnar på Miles Davis och dricker mjölk. Hade det bra hos Albin igår. Tar det nån annan gång.

I get shivers down my spine
and all I wanna do is hold you tight

Joyce och jag

Fick ett plötsligt behova av att lista några bra låtar. Därför:

¤ Bill Evans och Monica Zetterlund - Monicas vals
¤ The Honey Cone - Want ads (se text nedan)
¤ Miles Davis - Boplicity
¤ N.W.A - Gangsta gangsta
¤ Gram Parsons - That's all it took

Wanted: young man, single and free
experience in love preferred
but will accept a young trainee

The catcher in the rye

Sitter just nu och har "A love supreme" med John Coltrane på repeat på stereon och bara låter mig svepas in i alla sjok av ljud, det stilla mässandet och Coltranes fantastiska, irrationella utbrott på tenorsaxen. Har det nånsin funnits nåt som varit mer heroin än sju minuter av "Resolution"? Skulle knappast tro det. Det är nåt oändligt upphöjt över musiken, som om den överlämnats till nån gubbe på ett berg i öknen nästan.

I tisdags kväll var jag på "Superman" med Kristina. Precis hur trevligt som helst. Filmen var riktigt bra; sjukt snygga effekter, bra casting, lagom spännande och inte för sentimental. Kanske lite ofokuserad dock, de hade tjänat på att klippa bort några "Superman saves the day"-scener och koncentrera sig på huvudhandlingen. Men det var inget man hakade upp sig på. Gå och se!

Igår åkte jag med föräldrarna ut till mina kusiners hyrda stuga en bit från Åhus. Daniel hade åkt hem dagen innan pga "magont", men vi lyckades roa oss ganska bra ändå. Åt och drack gott, kollade på friidrott och tog det allmänt passivt. Skönt. I morse tog några ett dopp i böljan den blå, men jag föredrog att stå på land och fotografera det hela. Åt frukost och stack hem igen till Alma, som har feber men tydligen är på bättringsvägen.

Helgen? Vi lämna den öppen, men jag är sugen på att dansa och kanske dricka några drinkar. Ikväll ska jag ut och gå.

Vindarna sucka uti skogarna

Lördag så. På förmiddagen degade jag och Albin framför "The Last Waltz" och googlade efter snygga The band-bilder. Vi var en smula möra. Frågan var: skulle vi orka ladda om inför kvällens övningar?

Albin åkte hem, och mina små kusiner från Sjöbo kom på besök. De är för kära. Jag tog en repa nere på Maxi och köpte lite snacks och läsk till kvällen. Min farbror med fru kom hit, och efter några drinkar gick de och mina föräldrar ner på stan. At last. Lite oväntat var det Albin som anlände först av gästerna, men det visade sig att han bara var i god tid för att kunna flexa sina latissimus dorsi inför min systers oskyldiga ögon. Skämmes! Han hade lite svårt med slipsvalet, men det ordnade sig och snart vällde de prominenta festdeltagarna in. Enzo var lite sur först men resignerade och lade sig utomhus.

Min fina festskiva fungerade utmärkt som uppmjukning, och efter en timme var stämningen i det gamla huset på topp. Roligt var bland annat att Julle kom och att han hade med sig Rebaz (som jag inte sett sen nian, tror jag). Vid tiotiden anlände även Simon, som varit iväg norröver och spelat sexpoängsmatch, och i samma veva kunde inte Jens vänta längre utan tryckte i sin "The party has begun XXXVIII". Resultatet lät inte vänta på sig; i vanlig ordning exploderade festen och folk samlades från hela tomten för en kollektiv, euforisk dans till bland annat "Kom igen Lena". Vi körde en "Men KÖR då!" och shottade, Kristina tog fram handbojorna, fler kom och knackade och blev insläppta, Rebaz hittade min gaytidning och blev glad, nån välte ut Enzos vatten så det blev en sjö i köket, osv. När hela konceptet riskerade att urarta började jag köra ut folk, en procedur som gick förvånansvärt lätt. Vi vandrade sedan ner mot stan i utspridda skurar.

Väl nere på festivalområdet gick vi mest runt och träffade folk, ett nöje som inte nog kan hyllas. Till skillnad från fredagen verkade dessutom alla vara där. Jens slog alla tidigare rekord i opassande kommentarer (kommentarer? VRÅL!), Kristina vräkte kvarglömd köttfärsås över en stackars arab och hans mamma, Albin höll sig för en gångs skull i skinnet, Simon var fjortishunter, jag... jag bara went with the flow och mådde bra.

Som grädde på moset gjorde jag nästan inte av med några pengar alls under någon av dagarna; förutom hamburgaren på fredagen köpte jag mat till Simon en gång och till Jens (som slösat bort sina tillgångar på tivolit) en gång. Inte en droppe dricka. Var hemma vid tretiden på lördagsnatten, trött men nöjd. I söndags var jag hos morföräldrarna och åt middag.

Is he tall? Well, I gotta look up...

Yes yes, festivalen överstökad och det med råge. Jag som trodde att förra helgen skulle vara, typ, kulmen på sommaren. Och så bara fortsätter allt att accelerera. Det är kanske jag som har gjort en Jens och kört med handbromsen i hela tiden...

I fredags gjorde ett datahaveri att jag fick sticka från jobbet redan kvart i sex, förutsatt att jag kom dit en vända på söndagen också. Klart jag kunde. Kom hem, och innan jag hann slänga mig i duschen började folk anlända. Föräldrarna anordnade en liten förfest för sina vänner innan de drog ner på stan, och även Daniel & Agnes och Viktor & Lotti tittade inom. Daniel är ju inte den som bangar när det vankas gratis alkohol (i själva verket, har han någonsin betalat för sprit?), och vi satt länge och väl ute på verandan och åt oliver och drack vin. Efter många om och men fick vi äntligen iväg de överåriga. Albin kom. Vinet flödade. "Slagsmål på Fajansvägen".

Vi kom ner på stan och förlustade oss som brukligt var. Underligt nog träffade jag typ ingen jag kände, fast vi hade trevligt ändå. Viktor försvann en stund och kom tillbaka med en ömmande fot (han hade fått en spricka i den, visade det sig senare), Jens sms:ade och jag träffade honom utanför UD med två små flickor. Han pratade mycket om nån tjock kille som han skulle spöa skiten ur, och så en massa annat olämpligt som bara han kan häva ur sig efter en kväll av fruktvin... Kul var det i alla fall. Vi ställde oss i kön till Korv Eriks (underbar särskrivning, men vad göra?) och köpte varsin hamburgare. Orutinerat, eftersom jag sen hade dressing i hela ansiktet. Träffade Cassandra C i samma veva. Hon gav mina kladdiga kinder en del misstänksamma blickar.

Var var Albin då? Ärligt talat så minns jag inte riktigt, men kvällen slutade i alla fall med att han, jag, Alma och Diana (och nån annan som jag aldrig fick kläm på) hade följde hem och att Albin fick med sig Dianas handväska. Sen sussade vi ganska sött.

Nu ska jag iväg och jobba. Skriver mer sen.

Twee

Saft, bullar, hålla handen, prickiga klänningar, filt i gräset, yatzy, kattungar, billigt vin, svartvita foton, trevande, fumlande, famlande.

- Is he a good dancer?
- What do you mean is he a good dancer?
- Well, how does he dance?
- Close. Very, very close.

Din midja är smal och barmen är trind

Nu har jag varit ute en liten runda med Enzo, och det ser onekligen ut som att vädret kan ordna upp sig till helgen. Det är vaaaaarmt.

Igår vid halv elva fick jag ett ryck och bestämde mig för att gå ut och gå. Ensam. Jag vandrade ner mot djursjukhuset, tog höger in på industriområdet och följde Belevägen hela vägen fram till Industrigatan. Har ni varit där när det är mörkt? Inte en endaste ynklig lampa så långt ögat når. Plötsligt skrämde en hund livet ur mig när den började skälla (Daniel: det var den som vaktar den där plåtverkstaden där vi fotade). Disen låg tät. Jag var lite småskraj.

Fortsatte in i Galgbacken och kom upp ute på Röingegatan. Klockan var väl kvart över elva. Gick förbi en ödslig Linnéskola, passerade badhuset och kyrkan och så var jag nere i smeten. Drev runt lite planlöst och hittade först min syster (som köpte langos), sen Erik och hans suspekta vänner och sen Lotti ("får jag låna dina glasögon?") och Petro. Efter en timme i vimlet begav jag mig hemåt igen.

Jag har en sån förträfflig träningsvärk i ljumskarna och i triceps. I förmiddags sprang jag en sjukt jobbig runda i Galgbacken (fyra varv och avslutade varje med backen upp till vattentornet), sen cyklade jag hem och stekte en massa kassler. Gott. Jag känner mig verkligen i oförskämt bra form, kanske till och med bättre än innan studenten. Den veckan... har aldrig känt mig så nergången. Nu är jag dock på det igen, och därför känns det rent ut sagt förjävligt att mina knän ska behöva vara så förbannat kassa. Börjar nästan bli orolig. Borde nog söka.

Det fina i kråksången

You get up every morning at the sound of the bell
you get to work late, and the boss man's giving you hell
till you're out on the midnight run
losing your heart to a beautiful one, and it feels right
as you lock up the house, turn out the lights
and step out into the night

I förmiddags när det var strömavbrott tog jag tillfället i akt och sorterade mina skivor. Jag kom fram till att:

1. Jag har ca 130 album på cd
2. Därtill ungefär 15 singlar/ep:s och lika många samlingsskivor
3. Ganska många av mina plattor har jag lyssnat alldeles för lite på
4. Mina vänner har bränt cirkus 20 cd:s till mig
5. Jag behöver köpa en ny cd-hylla
6. "The River" behöver ett nytt fordral
7. Jag har världens mossigaste skivsamling, även om den artar sig

Sen stack jag ner på stan och satte mig i ett folktomt och nedsläckt bibliotek och läste en fototidning. Sen väntade jag tre kvart på att potatisarna skulle bli varma på Grafitti. Sen kom jag nästan försent till jobbet.

Stina stack halv fem och lämnade mig med fyra oregistrerade pallar, varav tre anlände klockan sex. Jag slutar egentligen klockan sex. Nu fick jag och Håkan och en tjock kille stå och slava med de här pallarna i ytterligare två timmar, och jag hoppas verkligen att min välvilja uppmärksammades så att jag får igen det här på nåt sätt. För att mitt blodsocker inte skulle sjunka genom tårna småknaprade jag hela tiden på engelsk konfekt (inte den med lakritsgubben på utan nån budgetvariant), som vi har en hela låda av på terminalen. Skadad/kvarglömd/för gammal. Förmodligen alltihop.

När jag stod där i min ensamhet (för jag var faktiskt mestadels helt ensam) hann jag tänka en massa och kom fram till mitt liv har gått från att vara a) stundtals olyckligt men åtminstone okomplicerat, till att bli b) en jävla röra.

And the world is busting at its seams
and you're just a prisoner of your dreams
holding on for your life
'cause you work all day
just to blow 'em away in the night

Boplicity

Problemet med mitt jobb är att monotonin ger mig alldeles för mycket tid till tänkande och reflektion. Jag vet inte om det gäller för alla människor, men själv har jag aldrig mått bra av att grubbla för mycket. Tro mig, jag har provat. Och efter helgen så... äsch, det blir bara dummare ju mer man tänker på det. Dumt.

Igår var jag på bio med mina föräldrar och såg nya piratfilmen. Den var bra. Den var som en Disneyfilm ska vara, och man slapp till och med sångnumren. Orlando Bloom är visserligen en av de sämsta skådespelarna jag kan komma på, men så länga han fäktas och håller käft och ser lite lagom tuff ut så går det väl an. Kiera kan göra vad hon vill. Träffade även Pernilla där (och Jenny, och Joel, och Nina, för den delen), och glömde helt att hon skulle åka imorgon. Borde ju ha sagt adjö eller nåt. Hur som helst: du får ha det så bra i Götet! Fuck you, I won't do what you tell me.

Imorgon börjar festivalen här i stan. Kan väl inte säga att jag är superpeppad för att sticka ner nu i veckan, men till helgen ska det slås runt. Åka karusell med Lina. Röka cigariller med Daniel. Sjunga med Albin, pussas med Simon och dricka alldeles för mycket med Jens. Låter väl bra? Spänna mig med Åkerberg, såklart. Synd om stackarna som har ryckt in bara. Losers.

Nu ska jag strax iväg till Joel och köra ett gruvligt gympass, mest för att rensa skallen. Sen ska jag hem, äta ett halv kilo keso direkt ur burken och kolla på "Midnight cowboy" på tvåan. Låter som en plan.