Det fina i kråksången

You get up every morning at the sound of the bell
you get to work late, and the boss man's giving you hell
till you're out on the midnight run
losing your heart to a beautiful one, and it feels right
as you lock up the house, turn out the lights
and step out into the night

I förmiddags när det var strömavbrott tog jag tillfället i akt och sorterade mina skivor. Jag kom fram till att:

1. Jag har ca 130 album på cd
2. Därtill ungefär 15 singlar/ep:s och lika många samlingsskivor
3. Ganska många av mina plattor har jag lyssnat alldeles för lite på
4. Mina vänner har bränt cirkus 20 cd:s till mig
5. Jag behöver köpa en ny cd-hylla
6. "The River" behöver ett nytt fordral
7. Jag har världens mossigaste skivsamling, även om den artar sig

Sen stack jag ner på stan och satte mig i ett folktomt och nedsläckt bibliotek och läste en fototidning. Sen väntade jag tre kvart på att potatisarna skulle bli varma på Grafitti. Sen kom jag nästan försent till jobbet.

Stina stack halv fem och lämnade mig med fyra oregistrerade pallar, varav tre anlände klockan sex. Jag slutar egentligen klockan sex. Nu fick jag och Håkan och en tjock kille stå och slava med de här pallarna i ytterligare två timmar, och jag hoppas verkligen att min välvilja uppmärksammades så att jag får igen det här på nåt sätt. För att mitt blodsocker inte skulle sjunka genom tårna småknaprade jag hela tiden på engelsk konfekt (inte den med lakritsgubben på utan nån budgetvariant), som vi har en hela låda av på terminalen. Skadad/kvarglömd/för gammal. Förmodligen alltihop.

När jag stod där i min ensamhet (för jag var faktiskt mestadels helt ensam) hann jag tänka en massa och kom fram till mitt liv har gått från att vara a) stundtals olyckligt men åtminstone okomplicerat, till att bli b) en jävla röra.

And the world is busting at its seams
and you're just a prisoner of your dreams
holding on for your life
'cause you work all day
just to blow 'em away in the night