Någon vill mig illa. Igår slutade helt plötsligt vår Boxer (den med alla kanalerna) att fungera ordentligt. Ljudet är bra men allt man tittar på blir helt grönt och psykadeliskt. Fruktansvärt huvudvärksframkallande. Tur att Simon bor hundra meter härifrån och alltid vill titta på fotboll.
Igår var jag, min syster, Kristina och Kristinas tillresta vän från Småland en sväng i Malmö. De tog tåget 18.40, men eftersom jag knegar fick jag vackert vänta en timme till. I tron att jag skulle få sitta helt allena och ha tråkigt hela vägen ner köpte jag Svenska Dagbladet och en drickyoghurt på Pressbyrån. Väl nere på perrongen visade sig emellertid att både Jossan och Lotten skulle med samma tåg, så min lycka var gjord. Tackar hjärtligt för sällskapet.
Vi skulle alltså kolla på Yeah Yeah Yeahs på Mölleplatsen, och det skulle en hel del andra också visade det sig. Hela det jättestora tältet var smockat med folk och vi fick vackert stå någonstans i utkanten. Där var volymen visserligen lagom, men kvinnorna i församlingen hade lite svårt att se. Inte jag då, med mina resliga en och åttio... Spelningen var i alla fall grym. Fantastiskt driv, intensitet och, om uttrycket tillåts, ös. Tog en falafel och drog hem.
Nu ska jag till Simon.
4 kommentarer:
falafel..Om nån politiker kommer med ett vallöfte om att verkligen avslöja innehållet(mer än kikärter) i de där övermjuka bollarna så kommer denne få min röst.
Vi åkte 18.40, och mäter du verkligen hundraåttio centimeter?
Jens: nu var det här ingen sunkig göingevariant, utan äkta krispig rosengårdsfalafel. Jihad!
Kristina: Åtgärdat. Och ja.
krispigt. HA! Tror jag inte på. Och de som gör falafel i Göinge är nog lika mycket Falafalmakare som de i Rosengård.De kommer väl från samma land från början så.
Skicka en kommentar