Din midja är smal och barmen är trind

Nu har jag varit ute en liten runda med Enzo, och det ser onekligen ut som att vädret kan ordna upp sig till helgen. Det är vaaaaarmt.

Igår vid halv elva fick jag ett ryck och bestämde mig för att gå ut och gå. Ensam. Jag vandrade ner mot djursjukhuset, tog höger in på industriområdet och följde Belevägen hela vägen fram till Industrigatan. Har ni varit där när det är mörkt? Inte en endaste ynklig lampa så långt ögat når. Plötsligt skrämde en hund livet ur mig när den började skälla (Daniel: det var den som vaktar den där plåtverkstaden där vi fotade). Disen låg tät. Jag var lite småskraj.

Fortsatte in i Galgbacken och kom upp ute på Röingegatan. Klockan var väl kvart över elva. Gick förbi en ödslig Linnéskola, passerade badhuset och kyrkan och så var jag nere i smeten. Drev runt lite planlöst och hittade först min syster (som köpte langos), sen Erik och hans suspekta vänner och sen Lotti ("får jag låna dina glasögon?") och Petro. Efter en timme i vimlet begav jag mig hemåt igen.

Jag har en sån förträfflig träningsvärk i ljumskarna och i triceps. I förmiddags sprang jag en sjukt jobbig runda i Galgbacken (fyra varv och avslutade varje med backen upp till vattentornet), sen cyklade jag hem och stekte en massa kassler. Gott. Jag känner mig verkligen i oförskämt bra form, kanske till och med bättre än innan studenten. Den veckan... har aldrig känt mig så nergången. Nu är jag dock på det igen, och därför känns det rent ut sagt förjävligt att mina knän ska behöva vara så förbannat kassa. Börjar nästan bli orolig. Borde nog söka.