The day I found myself

Usch, det här var ingen rolig kväll. Först väljer jag bort min planerade långpromenad till förmån för Sverige-Tyskland, vilket ledde till extremt dåligt samvete och en del överskottsenergi. Sen går matchen åt helvete; det är rent ut sagt pinsamt hur tydligt det var att vi inte räckte till. Är orolig inför EM-kvalet, det måste jag säga. Sen, som grädde på allt moset, kommer jag på att jag ska på bröllop på Kristinas födelsedag. Piss. Jag får göra som jag brukar: släntra in vid ettiden, snylta på nåns jordgubbsvodka och bli allmänt otidig. Risken att jag är mer än lovligt rund om fötterna den här gången känns dock överhängande; det är ju bröllop. Men jag kan ju alltid gratta henne tidigare på dagen också.

Idag övergav Stina mig den sista halvtimmen på jobbet, så Dansken fick hjälpa mig med plastningen. Klarar inte av den människan. Han är hemsk. Nu höll han sig visserligen i skinnet och var relativt lågmäld, ända tills han fick fatt i Medin och började på en obegriplig utläggning om att vi utbildar alldeles för många möbelsnickrare i det här landet. Vad pratar karlen om? Vad rör sig i hans hjärna? Vill nog inte veta. Usch. Det blev i alla fall en timmes övertid, och sen kom jag hem och gav pappa en vintermometer i födelsedagspresent. Den blev väldigt uppskattad. Det är rent ut sagt omöjligt att köpa presenter till min far, eftersom han nästan helt saknar intressen. Det närmsta en hobby han har är fiske, och jag köper alltid fiskegrejer till honom, så den här gången fick det bli nåt med anknytning till hans andra stora passion: alkohol.

Håller på att sätta ihop en världsomvälvande skiva till Kristina. Kan vara det bästa jag bränt.

Den trettonde oktober (en fredag! Fredagen den trettonde!) spelar Jurassic 5 i Göteborg, och jag vill verkligen verkligen dit. Hade varit hur gött som helst. Boendet blir ju förhoppningsvis inget problem heller. Pernilla får helt enkelt skaffa sig en ordentlig lägenhet. Rappa på.

"Miami Vice" på fredag. Häng på.