L'Atlas

Jag slogs nyss av en ganska fruktansvärd insikt: min under hösten gradvis eskalerande mat- och brödvurm har nära nog slagit ut mitt intesse för kläder och musik, vilket fått till följd att jag

a) inte har något kul att ha på mig imorgon ("äsch, den gamla trasan?")
samt
b) har skamligt dålig koll på all musik som inte behandlas på Wifebeater Love

Det är tillräckligt för att ge mig en faslig ångest, en ångest som antagligen kommer att resultera i en sällan skådad köpfest under januari. Inte mig emot! Ekonomin tillåter kanske inga brutala utsvävningar, men ett par skjortor och UGK-plattan och kanske nya jeans och och och---

Låt ingen lura i dig något annat

Ikväll lär jag se Strindbergdokumentären på SVT i ett försök att bearbeta min besvikelse över "August". Orkade bara med en knapp timme av den serien. Man borde visserligen vara van vid knackiga repliker, fula lösmustscher och allmänt taskig produktion så fort det talas om "påkostade" dramasatsningar på svenska. Men "Upp till kamp" var ändå klart uthärdligt i mina ögon. Och nu skulle ju Birro skriva, och det skulle handla om Strindberg; det borde bli minst acceptabelt.

Men icke.

Nyår ser dock bra ut. Har som sagt tjackat en flaska Crémant de Bourgogne Geisweiler (nr 7685 har den) och det är väl själve fan om resten, det liksom perifera, ska kunna lösa sig om man sitter på sånt fint dricka...
I alla fall: middag på Minnet (där jag och mor står för dessert), magisk transport till Vinslöv och pussa på Chiffe natten lång. Eller tillbaka in till stan, det får bli en senare fråga.

Hoppa hage

Läser "Blonde" nu delvis eftersom Viktor berättade att det är en av Lottis favoritböcker, och hon gillade "Stäppvargen" så hon kan ju omöjligt vara helt fel ute. Den har börjat vackert och nästan kusligt. De första kapitlen utspelar sig på trettiotalet (i Los Angeles) och ekar därför liksom ofrånkomligt av en annan depressionsroman, nämligen "Vredens druvor", och jag får fina minnesbilder från när jag läste den på sommarlovet efter nian.

Därför satt Norma Jean och grubblade över vad som var sant, eller om det över huvud taget fanns någon "sanning", för egentligen var livet inget annat än ett jättestort pussel, det spelade inte ens någon roll om landskapet i pusslet var vackert, som en sagovärld, det viktiga var bara att hela bilden fanns med[...]

Har även sett mina småkusiner spela fotboll i Qpoolen och köpt bubbel på Systemet, det senare tydligen ett populärt nöje eftersom jag fick femtio (50) nummer framför mig i kön.

Not as such

Ah. En lycklig och välgörande jul till ända; den var vadderad och avslappnande kravlös. Just vadderad kanske man inte kan kalla min baksmälla igår, men är det Boxing Day så är det och det gör liksom inget att ens hjärna går på halvfart om man bara ska ligga framför Sunderland - Man U och äta valnötter. Starkt kaffe och ett par Treo tar dessutom udden av det mesta.

Många fina julklappar har jag fått också. En del pengar, några presentkort, brödformar i silikon, en digital köksvåg. Böcker: "De vilda detektiverna" av Roberto Bolaño, "Blonde" av Joyce Carol Oats och "Klockan klämtar för dig" av Hemingway, bland annat. Hade tänkt börja med "Blonde" ikväll. Obscent tjock är den.

Nu ska man bara överleva nyår också. Sen är man i hamn.

GOD JUL!

The poor people? Oh, jolly good people!

Började så smått slå in klappar idag. Jag är extremt restriktiv med vilka jag köper till, vilket är ett måste när man firar med så mycket släkt som vi gör; det springer liksom lätt iväg om man har ambitionen att ge till alla kusiner och kusiners barn och gamlingarna och geten. Särskilt jobbigt blir det när man ska rimma, och eftersom rimmen är lite av mitt adelsmärke är det inget jag gärna tummar på. Så: alla ger mig, varpå jag ger några. Bra policy.

Sista avsnittet av "Leilas jul" på TV4+ ikväll. Rådjursögon och julgodis i skön harmoni.

Alla som inte redan gjort det måste naturligtvis gå in här och rösta på Killer Zeus, så att pojkarna får sin Siestaspelning. Inte mer än rätt.

Konstantinopel

Gudars skymning. Idolvinnaren Marie Picasso i Metro idag, à propos sin albumdebut:

Det är mycket svart musik på den. Jag ser mig mer som svart än vit när jag sjunger. Svart musik är liksom yvigare, säger Marie.

The things people say.

En annan sak jag inte kan tiga om: det engelska ordet för äggula, "yolk", som dyker upp överallt när jag letar kakrecept på nätet. Jag vågar knappt säga det högt. Det känns så perverst. Yyyooolk.

Modernitetens förbannelse

Det lackar mot jul. Ikväll gjorde jag latkes, judiska potatisplättar. Fast jag använde vanligt vetemjöl och inte sånt där speciellt mezemjöl, så den judiska dimensionen försvann någonstans på vägen. Mina fåfänga kosherdrömmar gick upp i rök.

I fredags jobbade jag i Tyringe under förmiddagen och hade bland annat en nia i NO. Skulle visa film, stod det på lappen som Bengt-Åke hade lämnat. Fine. Slappt. Om det inte hade varit för att filmen i fråga hette "Efter sex - den oskyddade erotikens baksidor" och var en halvtimmeslång orgie i skrämselpropaganda och motbjudande åttiotalsestetik--- flera gånger var jag tvungen att skratta rakt ut, högt, och detsamma gällde eleverna. Jag citerar:

Även om man är fräsch kan man ju bära på en infektion.

So true! Något förvånande använde man sig av uttrycket "ett råknull på fyllan", vilket jag tyckte var att ta i en smula, men även UR har ju sin konstnärliga frihet. Kalopsen smakade sådär efteråt.

Allt jag vill ha i julklapp

Jens skaffar ny blogg, Daniel postar uppviglande (och kittlande!) kommentarer här på Immanuel och själv har jag försummat mina skribentplikter den senaste veckan. Kanske är en liten förändring på sin plats? Inte nödvändigtvis något revolutionerande, men en viss subtil uppfräschning hade förmodligen varit idé... Jag ska fila på det fram till jul. Sammantaget känns det påkallat med ett tydligare fokus och en generell uppstramning. Högre lägstanivå.


En glad nyhet för alla torde vara att familjen Rauers påskresa till Paris nu är bokad. För alla? Tja, enligt den oklanderliga logik som säger att en Oscar som ska till Paris är en glad Oscar, och att en glad Oscar av nödvändighet är en Oscar som sprider ljus i sin omgivning och blir en fröjd att umgås med. Med andra ord: mina vänner går en lycklig vår till mötes. Inte lika lycklig som min, men nära på.

Rolf från Tyringe ringde och jag ska jobba imorgon förmiddag. Det verkar dessutom som att jag slipper matte/NO-träsket och får pyssla med lite vettigare ämnen den här gången, vilket känns väldigt välkommet. Inte minst med tanke på barnens bästa.

Lussebak ikväll. Smööööööör.

Relativismen är en konstruktivism

Une annonce publique pour vous: Jens har skaffat ny blogg!

Själv ska jag se Real Madrid mot Lazio nu och fila på en liten årssummering. Lovar inget. Men ni vill inte missa.

Failed states

Upprepande föreläsning idag om globalisering och internationella relationer. Med tanke på att jag redan kunde allt som sades, och dessutom hade bra anteckningar på det, kändes det lite tungt att ha släpat sig dit genom mörkret klockan åtta på morgonen. Repetition är ju iofs kunskapens moder.

Inatt drömde jag obehagligt. Kommer inte ihåg det stora sammanhanget, bara lösryckta detaljer: jag, Joel A, Chiffe och Erik S skulle nånstans, och vi var nakna, och Chiffe tog en massa bilder som han sa att han skulle "lägga upp sen". Minns även ett växande obehag och en ansenlig mängd rött pubeshår. Vaknade tvärt.

Pimp C är död så jag lyssnar på "Quit hatin' the south" med UGK. The good, they do die young.

Barefoot girl sitting on the hood of a Dodge

Jaaa bloody heeell Bruce på Parken den 29/6!

Tack Jens!

Feuilles de laurier

Klockan är åtta minuter över fem och jag är redan klar med den hemtenta som ska vara inlämnad imorgon eftermiddag. Måste vara någon sorts rekord. Visserligen: jag hade säkert kunnat vara klar i lördags, om jag lagt på ett kol. Men varför hasta? Nu firar jag med att läsa en artikel av Bill Buford i senaste numret av The New Yorker. Den handlar om kött. Bland annat citeras den kanadensisk kocken Martin Picard, innehavare av restaurangen med det oändligt sympatiska namnet Au Pied de Cochon:

Whether you uproot a carrot and bite into it, or slaughter a deer and cut it into steaks, it should be remembered that each effort to produce food is inherently tinged with violence: it is the passage from life death, and back again towards life.

Varför fanns inte möjligheten att praktisera hos en slaktare när vi gav oss ut på prao i nian? Jag får nöja mig med att jag har pratat med morfar nu och vi har bestämt en dag innan jul när vi ska göra leverpastej tillsammans. Han satt tydligen inne med något gammalt fint recept. Jag har blivit betrodd med uppgiften att skaffa ister och svinlever.

Vill till Paris. Föräldrarna verkar ha nappat.

Fingers numb, faces aglow

Åååååhhhh nu börjar julstämningen komma krypandes! Jag var nere på Maxi igår och storhandlade med mamma, och överallt i butiken hade de laddat upp med stora berg av marsipan, skinkor, julmust osv, och på flera ställen stod de och delade ut smakprov på olika delikatesser så det luktade prinskorvar i hela lokalen. Trodde jag skulle bli sjuk. Det är jobbigt att skriva tenta när man bara tänker på mat.

Nyss snavade jag över den här sköna samlingen grisbilder. Kan man få nog av gris?

Patricia's amazing fruitcake

Nu har jag gjort ett test på nån obskyr sida och fått det svart på vitt: jag är 34% emo. Och detta trots att jag framhöll hur mycket jag hatar My Chemical Romance. Måste vara en bugg.

10.00 läggs en ny hemtenta upp på instutitionens hemsida, denna gång om religiösa och etiska aspekter av mänskliga rättigheter. Så när en äldre dam ringde från Tyringe och frågade om jag kunde jobba på fritids i eftermiddag kände jag mig tvingad att avböja. Vänligt och inte särskilt bestämt. Fan, det känns som att gott och väl hälften av min studietid upptas av dessa eviga hemtentor. Egentligen passar formatet mig väldigt bra, för jag gillar ju att skriva och omformulera andras skarpa idéer så att det låter som om de kommer från mig. Men lite omväxling har ju ingen dött av.

Allvarligt talat, vem har muscovadosocker liggandes hemma? Jag körde på vanligt råsocker istället. Förmodligen kommer allt att gå åt helvete nu.

Conflicts of my chain, from Angola

Två dagar som vikarie i NO och matte i Tyringe över. Mattelärare måste vara det slappaste man kan vara; bara att sätta sig i sin snurrstol, slänga upp benen på katedern och säga åt ungarna att fortsätta där de slutade förra lektionen. Men det blev lite pinsamt ett par gånger när åttorna pysslade med ekvationer jag inte fattade. "Eh, det här får ni nog kolla i facit".

Sitter och lyssnar på DJ Smallz senaste mixtape, "Best thing smokin' vol 9". Rekommenderas grovt. Annars började jag fila på årets julskiva igår och hittade en del guldkorn. "Dagen är kommen" med Adolf Fredriks Ungdomskör på riktigt hög volym fixar biffen.

Osugen på att skriva. Återkommer.

Du vet hur mellanvästern är

Tåget idag: jag sätter mig tungt ner bredvid en liten man som ser ut väldigt mycket som den rumänske författaren Cartarescu, tar upp Metro och försjunker i tankar om hur mittfältet ska formeras ikväll. I höjd med Eslöv rotar jag fram "Swanns värld" ur ryggsäcken.

- Åh, läser du Proust? Grattis!
- Tack? Jag gör vad jag kan...
- Jag läste i en italiensk tidning att folk som fortsätter att läsa när de är gamla mer sällan får alzheimers!

Gubben gjorde min dag. Seminariet om Huntingtons "Civilisationernas kamp" (obehaglig och förkastlig liten text) gick som en dans. Väl tillbaka i Hässleholm ringde de från Tyringe och frågade hur mitt schema såg ut; jag sa att jag var ledig och villig och vips! så fick jag två dagars vikariat. Surfar på en framgångsvåg. Ikväll blir vi klara för EM i Alperna. Ska även baka saffransbiscotti.

Headmaster's ritual

Två saker såhär på kvällkvisten:

1. Om ni inte har sett "Ratatouille" än så måste ni göra det...
2. ...men kolla först den här festliga listan.

Otåligt ömtålig

Eftersom jag är fri från föreläsningar både idag och imorgon (läraren i fråga är på konferens i San Diego) har jag tagit på mig att ställa maten på bordet ikväll. Det vankas pulled pork sandwich, en riktig klassiker från djupaste amerikanska södern. En rejäl bit gris som får koka länge, länge i en härlig gyttja av chili och vitlök tills den går att dra sönder med gaffel. Själva spadet reduceras kraftigt och blandas med köttet, och hela härligheten läggs sedan mellan ett par bastanta brödskivor. Givetvis har jag själv bakat ett gäng rejäla bullar för ändamålet. Kan tänka mig att en vitkålsbaserad sallad passar bra till.

Jag vill flytta hemifrån. Tror jag. Behöver fler framgångsrika exempel i min omedelbara närhet innan jag är helt övertygad.

Annars har jag såklart en hel del att läsa, men det är lite si och så med studiemotivationen för tillfället. Såg på schemat att jag har ett ganska substantiellt jullov (20/12-7/1) och en del av mig har säkert redan börjat ställa in sig på lata dagar av julklappsrim, pepparkakor och vörtbröd med griljerad skinka. Och som jag ska pynta mitt rum! Allt i ett smålulligt, kraftigt glöggpåverkat tillstånd.

Je est un autre

Orsaker till stillsam extas:

• Degen till min kavring jäser så det står härliga till
• Playaz Circle - Duffle bag boy (remix)
• Ryan Adams i Köpenhamn på torsdag!
  
• Och imorgon är det landskamp
• The Dream ft. R Kelly - Shawty is da shit
  

Kulturskymning

På gymmet tvingas jag lyssna på Rix FM, som idag uppmärksammade Astrid Lindgrens 100-årsdag genom att folk fick ringa in och prata om sina favoritkaraktärer osv. En medelålders man drog tvångsmässigt upp det tragiska i att Lindgren aldrig förärats Nobelpriset i litteratur; hon var ju så folkkär, så känd. Känd? På vilket sätt är det alls relevant för hennes eventuella Nobelanspråk? Många människor är kända. Väldigt få människor är riktigt bra på att skriva. Det är genom att tillhöra den senare skaran man gör sig förtjänt av priset. Kan verka självklart, men är det tydligen inte...

Kandahar

Tvångsmässig politisk inkorrekthet är inget som vanligtvis ger höga poäng i min bok, men Anthony Bourdain kan man bara tycka om. Läser nu hans självbiografiska bok om vägen till kockyrket, "Kitchen Confidential", och den är sanslöst underhållande. Från upptäckten av ostron under ungdomens semestrar i Normandie till anställning på några av New Yorks bästa brasserier; vägen dit är en orgie i fördomar och svordomar, kokain och sprit, sex i skafferier (påminner mig osökt om någon jag känner) och gammal fisk. Bourdains livsfilosofi är ganska kompromisslös: "Your body is not a temple. It's an amusement park."

Är det bara jag, eller är vintern ännu kallare i år än ifjol? Trodde inte det skulle vara möjligt. Kommer ihåg januari på perrongen i Lund med Daniel, huttrande och förbannande Skånetrafikens notoriska ovilja till punktlighet, bara för att när tåget väl kommer upptäcka att det är typ två vagnar långt och sen tvingas stå hela vägen hem. Nu sitter jag på en förkylning som bara vägrar släppa, en lågmäld molande rackare som nöter ner mig inifrån. För frisk för att stanna hemma och kolla Martha Stewart. För krasslig för att slippa oroa mig. Men nu har jag åtminstone en rejäl jacka.

Ännu ett Bourdain-citat, denna gång om vegetarianer: "Vegetarians are the enemy of everything good and decent in the human spirit, an affront to all I stand for." Min syster är vegetarian, så jag kan inte säga så mycket. Men kul är han.

Kritik der reinen Vernunft

Om jag har lärt mig nån läxa? Tja, det skulle väl vara att steget från att i goda vänners sällskap diskutera Nietzsche och Birthe Sjöberg över en skål ostbågar, till att man ligger i fosterställning på golvet i sin egen dusch medan en annan man sitter och skiter en halvmeter från ens ansikte, ibland är försvinnande kort.

Vaknade dessutom halv åtta imorse. Och mina scones blev alldeles för söta. One of those days---

A multitude of sins

Biblioteket vi har på Teologen måste vara det sjukaste av alla institutionsbibliotek i Lund. Hyllmeter på hyllmeter av bisarra och samtidigt underbara skrifter; böcker på tyska om uråldriga religioner i Mesopotamien, ändlösa volymer rörande tidig hinduism (på sanskrit!), söndervittrade 1600-talsbiblar, allsköns kyrkofäders samlade verk, västafrikansk stamtradition osv osv osv. Bibliotekarien är ett kapitel helt för sig själv, ständigt iklädd brun flanellkavaj med udda byxor och en liten gyllene slipsnål. Han är förmodligen hur gammal som helst.

I detta nu borde jag egentligen suttit i Lund och skrivit tenta i franska, men flera faktorer samverkade till att så aldrig blev fallet. För det första började jag plugga igår kväll. För det andra har jag sovit fruktansvärt dåligt inatt, främst tack vare min systers vänner som drack äckligt vitt vin och kastade sten på våra fönster tills Enzo höll på att explodera (pågick kontinuerligt mellan två och halv fyra). För det tredje är jag ganska förkyld. Det finns ytterligare ett tentatillfälle i mitten på december, så det är ingen fara på taket.

Dan-Erik, min lärare på nuvarande delkurs om etik och religion, har fått mig obändigt sugen på att läsa Nietzsche. "Karln var ju fullständigt vansinnig, men samtidigt otroligt upplyftande".

Såhär sa förresten Marx om mänskliga rättigheter:

Ingen av de s.k. mänskliga rättigheterna går således bortom den egoistiska människan, bortom människan som medlem i det borgerliga samhället - dvs. en individ tillbakadragen till sig själv, till sina privata intressen och sina privata nycker, och avskild från gemenskapen.

Fest ikväll då för fan.

Till kulturrelativismens försvar

Ikväll möter Albin världens bästa handbollslag, så vi håller alla tillgängliga tummar och knäpper på SVT24 klockan 19.20. Hade varit kul om han fått sätta några baljor.

På tal om sport: jag såg inte särskilt mycket av Inter-CSKA igår (seminarieppgifter skriver tyvärr inte sig själva), men jag hade tv:n på och sprang ut när Hysén vrålade som värst. Ibrahimovic! Och är det bara jag som retar mig nåt fruktansvärt på Strömblads ovilja att prata försvarsspel? Det är tydligen tabu på Viasat. Vid alla mål ska anfallarens prestation höjas till skyarna, oavsett hur uppenbart det är att backen tabbar sig. Glenn och Mjällby försöker men tystas ner gång på gång av Barca/Arsenal-fascisterna.

Springa en runda i höstrusket ska jag nu, och sen blir det köttbullar hos farmor.

Fruktans lön

Köpte äntligen vinterjacka idag på fina Pavement i Lund, bara för att en kvart senare upptäcka ett stort hål i fickan där det inte rimligtvis borde vara något hål. Så det blir till att klampa in imorgon efter föreläsningen och kräva min rätt som konsument. Försynt och med kvitto, såklart.

Det går riktigt fint att vara herre i huset, fast särskilt mycket bloggande hinner man förstås inte med mellan grytdiskande, soptömningar och storhandlande. I söndags var jag inte bara spektakulärt bakfull (jag vill inte prata om det, som Neil Young hade sagt) utan hann även med att koka ihop en väldigt lyckad boeuf bourguignon. Tänk vad ett kilo högrev och en halvliter vin kan åstadkomma. Bröd ska bakas imorgon.

Såhär i efterhand kanske inte lördagskvällen ter sig särskilt lyckad, men jag hade faktiskt ganska kul. Mycket tack vare Jens. Tack Jens. Dock: kommande lördag ska förpassa alla de tidigare till skuggorna! Framför allt måste Daniel bli så odrägligt, feodalt full att ingen längre ska komma ihåg vad som hände i Lions klubbstuga i Tyringe för ett par år sen... Flat out, helt enkelt.

Rognons de veau

Att jag citerar Gert Fylking hör inte till vanligheterna, och jag lovar att det inte ska bli en vana, men ändå: ÄNTLIGEN. Fan, de här fyra dagarna med tentan har känts som en veritabel evighet. Och resultatet kan mycket väl vara det sämsta jag skrivit sedan mitt och Daniels legendariska arbete om maorier på Socialkunskapen i ettan (den avslutande diskussionen... jag ryser). Just nu känns det som att det kan kvitta. Imorgon förmiddag springer jag och efter lunch åker jag ner till Lund och lämnar in den.

Nu ska jag spela Football Manager och äta ett äpple.

Broderskap

När jag var ute och gick med Enzo i eftermiddags försökte jag bena ut var i världen jag helst skulle vilja tillbringa var och en av årets månader. Det visade sig ganska klurigt. Givet var att september skulle förläggas till USA:s nordöstra kust (New Hampshire, Connecticut, Vermont etc) på grund av de vansinnigt vackra höstfärgerna och den stormande Atlanten. November har jag hört är en bra månad för Buenos Aires, och jul har jag alltid velat fira i New York (åka skridskor i Central Park), trots att det tydligen ska vara förbannat kallt. Sen kan jag tänka mig resten av vintern i något behagligt asiatiskt land. Vår sedan runt Medelhavet; Toscana, Andalusien, franska rivieran. Och sen är ju den svenska sommaren helt ok.

Fick ut tentan idag. Den ska vara inlämnad på fredag klockan tre. Frågorna känns överkomliga men jag har slarvat med läsningen och har en del att ta igen, så idag har jag legat med huvudet i "The history of human rights". Blir så seg.

På fredag åker även mes parents till Beijing och lämnar huset i mitt (och Almas) förvar. Det ska bli trevligt att laga mycket mat och känna att man rår sig själv, men samtidigt jobbigt att gå ut med hunden vareviga morgon och eftermiddag och kväll och dessutom, i den mån det är nödvändigt, se till att min omyndiga syster äter sin gröt och håller sig i skinnet. Det är den vite mannens börda.

Gabon

Förra inlägget var det 333:e i ordningen. Halvvägs till the number of the beast, således. Skönt att fortfarande ha en morot här i livet.

Inför dagens seminarieövning hade jag intensiv mailkontakt med Astrid, den danska jättekvinnan i min grupp. Det var spännande. Mycket "hvordan forstår du vores spørgsmål?" och sånt. Sen blev en annan i gruppen sjuk och (som en följd av den andres frånfälle) en tredje väldigt nervös och dyster, men jag la mig ovanpå alltihop som ett tungt, lugnande lock och kvävde all oro. Slutet gott.

På tåget till och från Lund igår kväll luktade det väldigt mycket. På ditvägen luktade det Björket: cider, cigaretter, en viss parfym (nåt med musk tror jag), taskig DJ med finskklingande namn och en gnutta allmän desperation. Det sistnämnda stod jag nog själv för. Vet inte om det var hela tåget som luktade eller bara tjejen som satt bredvid mig och tryckte ihärdigt på sin mobil, men jag kunde inte sluta tänka på Björket. I alla fall gick den sista franskaföreläsningen bra (verbes réfléchis och annat matnyttigt) och sen luktade det korv med mos på hemvägen.

L’Algérie

Idag är det det FN-dagen och i Lund firade man det med att stänga av vattnet i den stora fontänen utanför AF-borgen. Eller, det kanske har varit avstängt flera dagar. Jag har ju varit bortrest och försummat mina studier... Dagens föreläsning handlade i alla fall om avkolonialiseringen och var jättebra. Rouzbeh, en av våra lärare på delkursen, är en fantastisk retoriker, något man inte kan säga om Lina (hon med den gälla rösten).

Ni som tålmodigt väntar på att jag ska kommentera Expressens så kallade "klassikersatsning" här på Immanuel kan gärna fortsätta med det. Det sägs att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge, men detta kan mycket väl bli ett undantag från den regeln. Inga löften kommer således att avges. Dock kan jag säga så mycket som att de titlar jag hittills själv sett på Pressbyrån och Maxi har varit provocerande tråkiga. Bra, men konventionella. Är det något fel med det då, undrar du; någonstans måste man ju börja. Fair enough. Men urvalet hade blivit bättre om de rådfrågat mig, det är allt jag säger.

Chelsea - Schalke ikväll på TV6, så det lutar åt att jag fortsätter på den inslagna vägen och försummar studierna ett tag till. Bästa låten just nu heter "I did yo boyfriend (radio edit)" med Melody och näst bäst är "Dom Perignon" med Little Shawn.

Förgänglighet

Det vankas fest, verkar det som. Alltid välkommet.

När jag öppnade mitt nyinköpta ex av Jaheims "Ghetto love" såg jag till min odelade irritation att spånet i kassan på Bengans hade lagt i fel skiva. Så nu har jag uppföljaren "Ghetto classics" istället. Ska maila och se om det kan lösas på ngt sätt.

Ready, willing and able

Lund kan vänta, idag måste jag ladda om batterierna. Helgen i sammandrag:

Torsdag
Anlände till ett vindpinat Stockholm strax innan fem och mötte en nygymmad Albin utanför Åhlens på Drottninggatan. På tunnelbana ut till baslägret i Stureby stod jag två meter från Lars Ohly mellan ett par stationer. Han hade en Liverpool FC-jacka på sig. Sen lagade vi mat och kollade på Per Moberg.

Fredag
Albin steg upp tidigt och stack till sitt glidarjobb i city. Jag låg kvar en timme till innan jag åkte in och började flanera. Drack lite kaffe på Kungliga Biblioteket, förlorade mig på Östermalm (kvinnor i hatt som pratade högt om sina skräddare) och mötte Abbe på Stureplan för lunch. Sen styrde jag kosan mot Söder och botaniserade i alla underbara second hand-butiker på Götgatan. Gick, gick och gick. Mina fötter... jag ångrade så mycket att jag inte tagit med mig ett par extra skor att byta med. Väl hemma igen svängde vi ihop en välsignad lammfärsragu och somnade gott.

Lördag
Albin hade träningsledigt så vi tänkte ta en ordentlig shoppingdag, men den riktiga köpmanin ville inte riktigt infinna sig. Vi gick till Folkets Kebab och jag åt Världens Största Falafeltallrik. Mark Levengood var också där och glufsade i sig. Kändisspottingen fortsatte på Bengans där vi shoppade lite skivor och möttes av en skivsignerande Staffan Hellstrand. Tjock var han och allmänt ofräsch. På kvällen gick vi på bio och såg "Sicko", som hade sina poänger.

Söndag
Matchday. Vi hann med en runda till i innerstaden innan Albin skulle på samling klockan två. Jag dödade ett par timmar på NK och Weekday och tog t-banan mot Skanstull. Eriksdalshallen var knappt halvfull. Köpte ett äpple och en Staffan-tröja i shoppen. Matchen slutade 44-22 till Hammarby, så det var inte direkt rafflande. Den lilla klacken sjöng "Ojämna lag, dela om!". Kul dock att Albin fick spela så mycket, även om han hade en del problem med skyttet ("Neeej, ärtbössa!" som gubben bakom mig uttryckte det).

Tågresan hem var hemsk. Länge verkade det som att jag skulle få ha hela kupén för mig själv och jag såg fram emot sex timmar av välbehövlig sömn. Sömn? Fem minuter innan avgång invaderades resten av bäddarna av ohyggligt uppspelta och fnittriga turkiskor. De var på väg till Lund och kunde ingen svenska, så jag antar att de var utbytesstudenter eller nåt. Hålla låda kunde de i alla fall. Så det räckte och blev över.

Shoppingfacit

• Frank Sinatra - At the Sands (with Count Basie)
• Jaheim - Ghetto love
• Thelonious Monk - It's Monk's time
• Halsduk, beige/brun/svart-rutig från MQ
• Halsduk, vinröd från NK Herrekipering
• Vetemjöl, 1,25 kilo från Saltå Kvarn
• Manchesterbyxor, blå från Stockholms Stadsmission

Jag skulle ju ha köpt vinterjacka också, men alla var antingen väldigt fula eller kostade en rejäl månadslön.

White line fever

Mina tips gick ju åt helvete, men det är väl i sin ordning. Jag brukar vara värdelös på sånt. Nu drar jag till Stockholm. Hemma klockan fem måndag morgon.

En näve grovsalt

Så står jag då där med två nygräddade bröd och upptäcker till min förskräckelse att vi har slut på stora fryspåsar (de på fem liter). Nu ligger limporna istället i en småsunkig ÖB-kasse och svettas. Inte optimalt.

(nu slog jag upp blicken på hyllan ovanför min dator och såg Emil Reimer-bilden som Jens rev ut till mig, den från förskolan, och jag blev med ens väldigt lycklig)

Om tjugo minuter kommer Viktor hit och så ska vi se Ryssland-England. Till Sveriges match ansluter även Simon. Den första matchen slutar 0-1 och den andra 3-1. Nu ska jag fortsätta att packa.

Things fall apart

"Europas historia 1780-1920: Ett genusperspektiv" är hittills en väldigt fascinerande bok. Jag hade ingen aning om att Rousseau var en sån veritabel kvinnohatare. Underhållande, upplysande och på sina håll inte så lite skrämmande. Något att sätta sig med på tåget till Stockholm imorgon.

Stockholm!

Annars knäcker jag cirkus 40 sidor Proust om dagen på väg till och från Lund. Det är ingen handlingsroman direkt (understatement), men ibland bränner det till och man undrar hur man har kunnat kasta bort så mycket av sitt tidigare liv på medelmåttor och halvmesyrer. "På spaning..." är som... Versailles. Eller Sixtinska kapellet. Varje mening inger samma känsla av noga utmejslad perfektion, av att inget har lämnats åt slumpen. Som när berättarens mamma läser en godnattsaga.

Hon mildrade hårdheten i verbens böjning, skänkte åt imparfait och passé défini godhetens ljuvhet och ömhetens melankoli; hon ledde slutet av varje mening mot början av nästa och påskyndade eller drog ut på stavelserna för att få dem att trots olikheten i kvantitet gå i samma jämna rytm; hon blåste liv i denna enkla prosa och fick den att vibrera av känsla.

Andakt

Alma ringde från Balkan i morse. Hon hade en del bisarra saker att berätta, som t ex att de var tvungna att inta varje måltid på ett slags upphöjt podium, högt ovanför de andra deltagarnas huvuden, och att de dessutom fick genomgående bättre mat än albanerna. Säga vad man vill om östeuropéer, men underordna sig kan de.

Själv har jag varit i Lund idag (fint väder även där) och lyssnat på Lina Sturfält när hon pratade om första världskriget. "Det bästa kriget", som hon slog fast. Hon är ganska sympatisk trots allt, men dras med en fruktansvärt genomträngande och gäll röst som gör det påfrestande att lyssna på henne. Tyvärr. Hon hade bl a en skön utläggning om "det våldtagna Belgien".

Sen hämtade jag ut mina bilder på Expert och märkte till min odelade förtjusning att de gett mig dubbla kopior och glömt ta betalt för det.

Ja, Concha var bra. Mot Lichtenstein. Inte Spanien, inte Danmark, inte ens Island. Ett furstendöme. Tro fan att det är lätt att visa offensiva kvaliteter mot sånt motstånd. Men det är ju bra med konkurrens om inte annat.

Berlin 1884

En fråga:

Var fan är Micke Antonsson?

Subordination

Jag skyller på att det har varit en (med mina mått mätt) hektisk vecka; igår hade vi seminarieövning om statssuveränitet och texterna vi fått i uppgift att förbereda var de sjukaste ever. Så det har blivit en del pluggande, och inte så mycket Proust som önskat.

Fast sedan tillkännagivandet om Lessing i torsdags vet jag inte om jag kan fortsätta läsa Proust. Det är alltid en balansgång för mig, eftersom jag lätt får dåligt samvete när jag ägnar tid åt (t ex) franska förmodernister och samtidigt vet att det finns en hel värld av böcker därute som faktiskt behandlar vår samtid. Genus, postkolonialism och sånt. Och samtidigt får jag lika dåligt samvete när jag läser nyare böcker istället för att koncentrera mig på odödliga klassiker. Det går inte ihop, det gör bara inte det.

Men som jag älskar Horace. Han är så pedagogisk.

Combray

I morse när jag kom ut verandan stod mamma där och gestikulerade mot en blåmes som satt alldeles blickstilla under vårt hopfällbara tvättställ. Den var helt nollställd efter att upprepade gånger ha kört huvudet i glasrutorna. Jag tog den lilla krabaten i handen, lyfte varsamt ut honom och placerade honom i gräset.

Då sket han mig i näven.

Med en sån start på dagen... vad mer kan en människa begära? Jag åt müsli och drack kaffe och läste Sydsvenskan. Sen har jag bara kollat fotboll hela dagen lång. Och kokat revben.

Sjung enkelhetens lov

Efter lunch vågade jag mig på en kvartslång runda med Enzo i det vackra höstvädret. Det gick, men efteråt var jag tvungen att ta igen mig med en timmes CNN i strikt horisontellt läge. De pratade en massa om Marion Jones och lite om Burma.

- ... and that reminds me of my time in Burma.
- Oh, you mean Myanmar?
- It will always be Burma to me.

Klassiker.

Ikväll kommer jag att kurera mig med chévre och nya numret av Offside. Kanske ett par glas rött. Mamma ska upp till Algustorp imorgon för den årliga trattkantarellskörden, och jag hoppas vara tillräckligt pigg för att hänga på.

Mina morföräldrar hade en hund, en riktig byracka vid namn Smulan, när jag var mindre. Jag var rädd för henne av anledningar vi inte behöver gå in på här. Anledningen till varför jag plötsligt tar upp hyndan (för en sån var hon ju faktiskt) är att hon alltid skulle följa med ut när vi plockade kantareller, och att jakten ofelbart utvecklades till en kamp mellan oss och henne; om hon hittade svampen innan vi gjorde det var den nämligen borta. Smulan brukade även äta upp maten för i princip alla gårdens övriga djur. Hon var fruktansvärt glupsk.

Kort om skärselden

På hyllan ovanför min dator har jag radat upp alla böcker på min "Att läsa och begrunda"-lista, och när jag nu gjort processen kort med "Heat" av Bill Buford (MAT!!!) är det dags för nästa utmaning. Ett tag funderade jag på att ha ett litet Klas Östergren-maraton och läsa alla hans romaner i kronologisk ordning. Sen kom jag fram till att nej, det får bli Strindberg istället, som uppvärming inför stundande huvudstadsbesök. Nu verkar det dock vara Proust som lite otippat dragit längsta strået. "På spaning..." känns iofs ganska somrig.

Min bakfest fortsätter med oförminskad frenesi. Igår bakade jag det långjäsande saffransbrödet en gång till, fast denna gång utan saffran och i form. Succé. Till lunch gjorde jag och Alma pizza och jag stod för degen, med utgångspunkt i ett Jamie Oliver-recept. Den blev tjock men god. Och nu på förmiddagen slängde jag ihop en bunte saftiga hålkakor med skållade gryn. Can't stop, won't stop! Nu har jag dessutom upptäckt att hälsokostaffären i stan säljer ekologiskt gryn och mjöl (biodynamiskt odlat) från Saltå Kvarn utanför Stockholm, och deras grejer ska (enligt vad jag läst till mig på obskyra brödbloggar) vara det bästa man kan lägga sina degiga nävar på... men smakar det så kostar det.

Fortsatt förkyld men på bättringsvägen. Bäst mådde jag igår kväll, när jag och mamma lagade svamprisotto och hon helt oprovocerat hällde upp ett glas rött till mig. "Man kan inte laga italienskt utan att dricka vin". Det kan jag köpa.

Palermo

Efter ett par eftermiddagars förstrött knappande på datorn kom tentan iväg. Resultatet blev väl inget jag är direkt stolt över. Torsdag kväll gick det runt i skallen på mig av alla paragrafer, artiklar och "questions on admissability"; allt jag visste var att om jag skulle behöva läsa ordet "jurisprudence" en gång till skulle mitt huvud börja rotera. Så jag knöt ihop säcken. Ett G lär jag ha gjort mig förtjänt av i alla fall.

Igår stod jag på Björkvallen i Hästveda och såg mina småkusiner slå Kristianstad med 9-6 (eller vad det nu blev, jag tappade räkningen) och därigenom vinna sin serie med minsta möjliga marginal. Det blåste snålt och planen var lerigare än Ullevi efter Monster Jam. August gjorde minst hälften av Hästvedas mål, Gustaf var på sitt allra mest kompromisslösa brytningshumör ("fäll upp dobbarna, blunda och hoppas på det bästa") och Daniels loafers såg sorgfälligt misshandlade ut i gyttjan.

Glädjeämnen och ljusspridare i det tilltagande höstmörkret:

• Mitt gudabenådade saffransbröd jag bakade i lördags. Över fem timmars jästid betalar sig!
• Jag springer igen efter två veckors frustrerande skadeuppehåll
• "Heat" av Bill Buford (bok)
• Stockholm om tre veckor!
• Det lutar åt Ryan Adams i Köpenhamn i november

Och så ska min syster prata i Kulturhuset ikväll. Det vill ni inte missa.

The joy of manual labour

Uh, denna tenta. Den blir min undergång. Tre frågor om hur det regleras i Wienkonventionen hur stater får reservera sig vid ratificeringen av internationella traktater... och jag har bara skrivit den första, och båda de andra måste plitas ner idag, för imorgon ska jag baka fyra bröd till min systers födelsedagskalas. Och vad händer? Det kommer ett nytt nummer av The New Yorker. Dubbelnummer, dessutom. "The food issue"! För fan, mat är typ det enda jag tänker på just nu och så kommer en hel tidning på ämnet.


Missa inte Per Moberg på TV4+ ikväll 21.00. Han skulle göra ärtsoppa, entre autre.

Igår bokade jag i alla fall tågresan till och från Stockholm den 18:e resp 21:e oktober. Det var två år sen jag flanerade i huvudstaden, så nu ska jag vara duktig i en månad och leva knapert och spara, så jag kan leva loppan den enda helgen. Och Albin gjorde tydligen sina första mål i Bajentröjan igår mot Lugi. GRATTIS!

Spontana samkväden

Lekman på Markan infriade alla möjliga och omöjliga förväntningar, och även om "förfesten" här hemma drabbades av substantiellt frånfälle och kvällen i sin helhet blev lite kort, måste jag säga att jag var nöjd när jag kröp till kojs. Mindre nöjd när jag vaknade alldeles för tidigt igår morse, men så brukar det ju vara.

Idag har jag rostat min egen müsli.

Har inget mer att tillägga.

Förutom att: med tanke på hur spektakulärt obegåvad jag kan vara rent konversatoriskt (är det ett ord?) även i nyktert tillstånd, kom verkligen fredagskvällens verbala härdsmälta som någon överraskning? Jag har ett suddigt minne av osammanhängande sludder och olyckligt ordsnubblande. Usch.

Bring me my spear! O clouds unfold!

Reglerna är enkla: en stad, en bok.

• Moskva / Michael Bulgakov - Mästaren och Margarita
• Stockholm / Hjalmar Söderberg - Den allvarsamma leken
• Paris / Ernest Hemingway - The sun also rises
• New York / JD Salinger - The catcher in the rye
• Istanbul / Orhan Pamuk - Den svarta boken

Kom gärna med egna förslag.

A chokin' sensation

Sitter i godan ro med mitt eftermiddagskaffe, lyssnar på Jens Lekman (mkt bra), surfar runt bland lite olika bloggar och BAM!!! så bara är den där: Sportbladets subtila uppslag från igår om att man från nästa säsong slopar begränsningen av antalet icke-EU-spelare i allsvenskan.

Sex afrikaner på planen i Helsingborg - inga problem nästa säsong.

Fräsch och balanserad sportjournalistik har väl iofs ganska länge varit förbehållen Offside, men detta går ändå utanpå allt. "Nu öppnas gränserna", hur tänker man när man sätter en sån rubrik? Det påminner om när Göran Persson pratade om social turism för något år sedan. Tror de att folk sitter i sina flottar längs hela Östersjökusten och bara väntar på att få invadera? Det är ju såna syner den typen av språkbruk planterar i folks huvuden, och om man inte inser det är man bra korkad. Faktiskt.

Cruel and degrading

Han blev inte så värst sur när jag drog upp byxbenet och blottade min håriga vad. Han till och med gick ner på knä och klämde lite. Hummade. Synd bara att allmänläkare i allmänhet är så inkompetenta vad gäller idrottsskador; allt jag fick ur honom var en diffus uppmaning om att springa mindre på asfalt. Jag sprang fyra mil i veckan, uteslutande på just asfalt, i säkert tre månader innan jag fick problem. Men det verkade inte gå in hos doktor Jansåker.

Men men. Franskan gick i alla fall utmärkt. Vi höll till på sjätte våningen (ah, trappor!) i Lingvisthuset, i en mysig liten vindsvåning liksom. Nivån var överkomlig. Min bordsgranne söt men totalt obegåvad, och dessutom från Norrköping. Tåget hem försenat.

San Salvador

God willing and weather permitting åker jag (och förhoppningsvis även Daniel) upp och hälsar på Albin i Stockholm om precis en månad. Jag pratade med honom igår. Han lät uppåt, vilket är förståeligt när man varit i Riga och blivit krönt till baltisk mästare. Han pressade mig även lite och försökte avkräva mig löften om att ta mitt pick och pack och fortsätta mina studier i Uppsala, och jag ska inte säga att tanken är mig helt främmande, men det lär dröja åtminstone ett år i så fall. Först lutar det åt en vår av statsvetenskap och en höst i Sydamerika.

I eftermiddag har jag tid hos Jansåker på Göingekliniken. Vi ska prata om min ansträngningsastma och nödvändigheten av framtida medicinering. Dessutom hade jag tänkt genomföra en liten kupp och be honom titta på min smärtande vad när jag ändå är där, men risken finns såklart att han blir irriterad och tycker att jag ska boka en separat vadtid. Värt ett försök, nevertheless.

Lekman på fredag!

Fuentes

Igår var jag verkligen inte upplagd för släktåtaganden men tänkte att det kunde bli trevligt att träffa Viktor och Daniel och Agnes och prata lite om fredagskvällen. Jag var förkyld, oändligt bakfull och hade sovit alldeles för lite. Mycket riktigt blev det ganska jobbigt. Men tårtan var god.

Inatt sov jag nästan tio timmar, vilket är extremt mycket i min bok, och vaknade till DN och nybryggt kaffe. Underbart. I söndagsbilagan intervjuades Paolo Roberto om sina dryckesvanor: "Bättre ett glas dåligt vin än inget alls." Vissa kvällar skriver man under på det, men inte alltid.

Så det blir till att baka bröd och kolla fotboll idag.

Drömtigrar

Ah, pannkakor. Jag hittade ett rustikt recept i någon kul matblogg och modifierade det lite genom att använda laktosfri mjölk, så att Alma också skulle kunna föräta sig. Hon är hemma från skolan, lite krasslig men med god aptit. Och hon gillar pannkakor. Själv satte jag mig med en kopp kaffe och senaste numret av The New Yorker under tiden de gräddades.

Först läste jag en föredömligt kort (de flesta texter i tidningen tar mer än en fika i anspråk) och insiktsfull analys av Sarkozys ledarstil och politik. Mest om hans relation till USA. Så upplysande! Jag älskar att bli upplyst! Nu är jag totalt uppslukad av nästa artikel, som handlar om Ian McKellen. Han berättar bl a om hur han, när det kom en cirkus till stan, brukade tycka om att sitta i gräset och beundra männen som reste tältet:

They were the first men I was attracted to: long hair, tight trousers, dirty hands. Anyone would have fallen for them.

Kan jag mycket väl tänka mig. Men nu måste jag verkligen plugga.

Uqbar

Natten mellan söndag och måndag drömde jag: att jag använde ordet "flagrant" två gånger i samma konversation (med bara kanske en minuts mellanrum), och att jag skämdes något fruktansvärt.

Annars gillar jag "reciprok".

Prolonged, protracted

I förmiddags kände jag att jag hade mycket att dela med mig av, mycket på mitt hjärta, men nu är jag bara trött och osugen på att läsa de kapitel vi har inför morgondagens föreläsning. Det första jag tänkt ta upp var en krönika i Metro av Johan Staël von Holstein (mannen som får folk på Timbro att framstå som varmhjärtade filantroper). Hur en så genuint talanglös skribent alls kunnat få en egen kolumn i Sveriges största nyhetstidning är visserligen ett mysterium i sig (precis som den skinnrock han envisas med att posera i), men man hade eventuellt kunnat ha överseende med hans stilistiska brister om idéerna han framfört varit någorlunda originella.

Men OKEJ, jag skall aldrig mer hacka på sossarna. Jag SKALL avrätta Jante och då försvinner socialismen av sig själv.

De senaste två åren har jag läst uppskattningsvis tio kolumner signerade von Holstein. Varenda en har, på ett eller annat sätt, behandlat den sk. jantelagen. 10/10. Att han dessutom påstår att Socialdemokraterna har något att göra med socialism gör ju det hela än mer parodiskt.

Uuuusch så bitter man kan låta.

Något som däremot gör mig glad och (jepp) uppspelt är att Killer Zeus ska spela på Perrongen på fredag. Viktor har dessutom trissat upp förväntningarna genom att berätta om en ny låt de håller på att repa in, som enligt honom ska vara "det bästa vi gjort"... Som Sven Melander hade sagt: "Upp till bevis!"

Rockin' vintage Gucci

Yes yes y'all, franska hösten lång blir det! När de var klara med uppropet fanns nästan 40 platser lediga, så i egenskap av fjärdereserv behövde jag aldrig bli särskilt orolig. Vi fick fylla i ett litet frågeformulär på franska (underliga frågor, typ "Vilka länder har du varit i?") och ta del av schemat. Tisdagkvällar är det som gäller för oss i "snabba" gruppen. Känner mig väldans upprymd. Nästan bara flickor i min grupp dessutom. Jaja.

Dick Harrisson var på SVT Morgon idag. Han verkade helt förvirrad. Dillade om kvinnliga kolonisatörer i Nordamerika.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag orkar se "The Bourne Ultimatum" på bio ikväll 22.00. Dels är det lite sent, dels måste jag ragga sällskap. Tror jag väntar till nästa vecka och chillar med lite friidrott istället. Blir glad av:

• Beyoncé ft. Fabolous - Get me bodied (remix)
• Vädret
• Landskamp imorgon
  

Chopped and screwed

Mest spelade i Oscars Ipod just nu: "Same girl (remix)" med R. Kelly, Usher och T-Pain. Originalet var en av höjdpunkterna på Kellz senaste (olyckligt ojämna) platta, "Double up". Remixen är något i hästväg.

Från början handlar låten om att Kellz och Ush berättar för varandra om sina senaste amorösa utsvävningar, och efter ett tag framgår det för dem att de har dejtat samma tjej. Sen planerar de olika spännande hämndaktioner på henne. I remixen gästas de alltså även av T-Pain (den mannen är banne mig överallt), som får ta på sig rollen som... tjejens äkta man! Och han är förbannad! Men han får ändå bara en vers i början, sen är det Kellz show för resten (vilket vi naturligtvis tackar för) och det är bara helt lysande. Bl a bjuder han på en fantastisk Michael Jackson-imitation.

Ikväll ska jag på vinst och förlust ta mig till Lund och försöka ta en plats på nybörjarkursen i franska; i egenskap av reserv kan jag bara gå på introduktionsmötet och hoppas på det bästa. Men det ska nog gå bra. Innan dess ska jag dessutom träffa Kristina utanför AF och fika och höra hur det går på LTH (eller var det nu är hon går).

Datorn är såld

Motivation är för amatörer

Vid halv sju igår promenerade jag så upp till Göingevallen. Det var ganska kallt. Jag hade tagit med mig plånboken eftersom jag tänkt gå inom Statoil och köpa yoghurt på hemvägen (yoghurt och müsli har konkurrerat ut gröten i min standardfrukost, eftersom gröt gör att jag känner mig lite svullen).

Horder av svärmande små barn mötte mig, och deras tillhörande föräldrar och längst bort i ena hörnan sex-sju ungdomar som hoppade stav. Dit gick jag och försökte tappert föra någon slags dialog med tränaren (Hans). Ärligt talat tror jag aldrig jag har tvingats uthärda så mycket pinsam tystnad på samma gång; man fick dra ur honom svaren och om han var ett dugg intresserad av att locka nya fömågor till sin förening hade han ett minst sagt lustigt sätt att visa det på.

Sammantaget var besöket inte direkt entusiasmerande. Folk verkade mest lalla runt, kasta lite spjut, hoppa lite längd, träna lite starter, hänga lite lojt vid hindergropen. Jag som hade målat upp en bild av brutala intervaller, spänstträning över häckar etc. Allt verkade bara så förbannat likgiltigt och planlöst. Mitt sökande verkar få gå vidare.

Tusen och åter tusen

Det hör faktiskt inte till vanligheterna att jag ger upp en bok efter 70 ynka sidor, men på tåget mot Lund imorse fick jag nog av "Walden" och slutade helt tvärt. Mitt i ett kapitel till och med. Sida upp och sida ner av civilisationskritiskt tragg och putslustigheter; jag betackar mig. Lämnade igen den på biblioteket när jag kom hem. Egentligen finns det rimligtvis inget skamligt i att döma en bok så tidigt, inte med tanke på hur kort människolivet faktiskt är i förhållande till de sanslösa mängder god litteratur som finns där ute. Men det känns ändå som ett nederlag.

Så vad läsa istället? Just nu står det mellan "Pale fire" av Nabokov och "Röda rummet" av Strindberg. Får springa på saken.

På tal om att springa: ikväll ska jag försöka våga mig ner till Göingevallen (som ju är så fin och renoverad nu) och hälsa på HAIS när de tränar. De vet inte att jag kommer. Antingen skrattar de åt mig och erbjuder mig tjänsten som gropkrattare vid nästa tävling, eller så blir jag upptagen i gemenskapen. Har en känsla av att jag är en jävel på spjut.

Rävsax

UPDATE! Nu ingår även skärm i datorpaketet. Den är på 19 tum och har ingen fot, men det går utmärkt att ställa den på en trave böcker eller nåt.

Skamgrepp

Sådärja, nu har jag putsat och fejat och gjort min stationära dator redo för försäljning. Snål som jag är tänker jag dra mig för att lägga upp den på Blocket så länge det går.



Specifikationer för den intresserade
¤ Pentium IV 2,4GHz (800MHz buss)
¤ 2X256Mb 400MHz ddr-minne
¤ Ati Radeon 9600Pro grafik
¤ 160Gb hårddisk (Samsung, SATA)
¤ Trådlöst nätverkskort (och inbyggt vanligt)
¤ Dvd-brännare
¤ Diverse dyra fläktar och sånt

Leveras med pirat-Windows installerat men utan tangentbord, mus eller skärm.

Finns det några hugande spekulanter? Jag hade tänkt mig typ två lakan, men är även öppen för andra, mer kreativa betalningsformer. Djur, sprit, sex etc.

Främlingen

Studieuppehåll för brödbak.

¤ 5 dl ljummet vatten
¤ 50 g jäst
¤ 3 dl havregryn
¤ 8 dl dinkelmjöl
¤ 1/2 dl kruskakli
¤ 1/2 dl krossade linfrön
¤ 2 dl solrosfrön
¤ 1 dl psylliumfrön
¤ ca 200 g hackad torkad frukt (aprikoser, russin etc)
¤ 1 msk olivolja
¤ 2 tsk salt

Lös jästen i vattnet och blanda ner torringredienserna med mjölet sist (så att du kan dosera mer exakt). Låt degen jäsa i en halvtimme i skålen. Knåda den sedan lite (ah, känn spänsten!), forma den hjälpligt på en plåt och låt jäsa i ytterligare ungefär 20 minuter. Sätt ugnen på 175 grader. I vår varmluftsugn behövde min lilla älskling ganska precis en halvtimme för att bli färdig.

Jag har bara skurit en liten bit i ena änden, men den biten lovade gott. Måste säga att bakning är fantastiskt rogivande och enkelt. Jag går helt enkelt genom skafferiet och öser i vad frön och mjölsorter jag kommer över tills degen har fin konsistens. Rekommenderar även hasselnötter, men det hade vi inga hemma. De tog slut när jag bakade bullar igår kväll.

La guerre et le droit

För ordningens skull känner jag mig tvungen att uppmärksamma: mitt förra inlägg var det trehundrade i ordningen. Smattrande trumpeter, sju sorters kakor, pompa och ståt.

För tillfället plöjer jag ett ganska träigt kapitel om traktaträtt inför morgondagens föreläsning. Känns som att det kommer bli en hel del juridiskt faktaplugg den här delkursen, men samtidigt verkar Carin (lärare) sympatisk ut i sina smala fingerspetsar så det ska nog gå vägen. Igår var vi på rundvandring i Raoul Wallenberginstitutets trånga bibliotek mittemot Juridicum. "Slavery in Panama", de kompletta protokollen från Nürnbergrättegångarna osv; norra Europas största samling litteratur om mänskliga rättigheter. Ingen dålig resurs.

Inser att jag knappt nämnt VM i friidrott här på Immanuel.

• Bäst hittills var givetvis herrarnas 10000 meter. Killen från Eritrea som förgäves försökte knäcka etiopierna i värmen men som föll på eget grepp, Bekeles fenomenala (dubbla!) återkomst, vansinnesfarten de sista två varven; loppet hade allt. Extremt inspirerande inför höstens rundor i regn och rusk.
• Största besvikelsen: Asafa Powell. Gay vann välförtjänt och 9.85 är en utmärkt tid, men Powell måste fan sluta vika ner sig så fort det gäller. Han kan ju springa fort, inte tu tal om saken. Thörnblad var ju inte heller sådär överdrivet lyckad.
  
• Erica Johansson tillför ungefär lika mycket som Danmark gjorde i Irak.
  

Naima

Det brukar vara ganska lätt att märka att hösten kommit; luften får plötsligt en helt annan substans och friskhet och allting verkar lukta lite annolunda. Igår kunde man ana sommarens stundade kapitulation och när jag sprang längs Almaån i förmiddags kände jag att den var fullbordad. I den utsträckning vi nu alls haft någon sommar, dvs. Ibland har det visserligen varit överjävligt hett, men det har mest känts som gudarnas patetiska försök till att kompensera oss för allt regn och rusk vi annars tvingats stå ut med. Dock: väder är, i ärlighetens namn, väldigt ointressant.

Imorse kollade jag på SVT Morgon där den ökade konsumtionen av vatten på flaska debatterades. En representant från Spendrups var mäkta irriterad på den miljöpartistiska riksdagskvinnan som uppmanade folk att dricka kranvatten istället: "Du menar alltså att ni i riksdagen skulle veta bättre än konsumenterna vad de bör dricka?" gick hans angrepp ungefär ut på. Är det bara jag som har svårigheter med att hitta det kontroversiella i ett sånt påstående? Personligen hoppas jag innerligt att en av ett riksdagsparti utsedd talesman i frågan vet mer än jag själv om vilket vatten som är bäst för miljön.

Och är det förresten något man kan sluta sig till bara genom att slå på nyheterna eller öppna en tidning, så är det att väldigt få människor själva vet vad som är bäst för dem i det långa loppet. Inte minst vad gäller miljöfrågor. Få saker gör mig så innerligt trött som ogrundat politikerförakt och denna märkliga misstro mot folk med spetskompetens.

Kreta

Florence Valentin gillade jag förresten. Stöld är egendom.

Tell him what we said 'bout "Paint it black"

På vägen hem från Linus hus, efter att jag och Jens gått skilda vägar, hann jag sjunga hela "Thirteen" nio gånger. Varje gång lite närmre sammanbrott. Vi (mest Jens) räddade Linus undan några onda väktare som ville ge honom till polisen eftersom de hittat honom deckad i gräset. Han var ganska full men också rolig och jag fick med mig den rosa solskärmen hem.

Ett tag kunde jag inte sluta tänka på första säsongen av OC och när jag gick förbi Statoil kändes det nästan precis som om jag gick i trean igen, och inte på något särskilt bra sätt. Hade velat haft Simon med mig då.

Imorgon ska jag springa och svettas ut allt tvivel all ambivalens och all frustration. Och så ska jag fira mormor och morfar och deras guldbröllop.

You don't wanna see me all out

Snart ger jag upp. Den här förkylningen måste vara den segaste och mest irriterande ever. I alla andra avseenden har jag som bekant ett tålamod som inte är av denna världen, men när det kommer till sjukdom har jag lite problem med att "låta läkandet ta sin tid", så att säga. Det är väl mina ortorektiska tendenser som spökar. Det mesta kan fördrivas med lite bänkpress, right?

Igår var jag i alla fall i Malmö och shoppade, det var ju löning och man får passa på innan kurslitteraturlistorna ramlar in. Köpte ett par riktigt fina jeans på Solo (Denim Demon) och en skogshuggarskjorta på Naturkompaniet. Den sistnämnda blir nog mest till att vandra och slappa i. Hela stan var full av barnfamiljer och utomsocknes lycksökare och oset från femhundra våffelvagnar klibbade mot mina bihålor. Sten Taxi stod utanför H&M i en fantastiskt stor sombrero och antastade förbipasserande dagisklasser. I mitt stilla sinne undrade jag varför i hela helvete jag valt just den dagen att bränna lönen på. Åt äppelkaka och drack kaffe, vilket höll mig på benen ytterligare ett par timmar, och tog 17.28 hem. Dog.

Vid elvasnåret, precis innan jag skulle till att lämna in för kvällen, slog jag på tv:n och kollade text-tv. På SVT:s förstasida: "Lokaltidningen Norra Skåne förklarar Castro död". Det var en sån dag.

Jura

Jag tittade lite sporadiskt på Sverige-USA igår, och av det jag såg lyckades jag i alla fall utröna att Zlatan verkade pigg (men borde öva avslut) och att Källström fortfarande har lite problem att komma till sin rätt i landslaget. Har inte sett honom i Lyon, men med tanke på hur högt de värderar honom i Frankrike är det underligt att se honom så anonym som igår. Dock: ge honom förtroendet ett par gånger till (i viktigare matcher) så är jag övertygad om att det släpper.

Mest njutbar var annars Roland Andersson i halvtid. Hela första halvlek satt samtliga TV3-män (om man nu tvunget ska ha 700 experter i produktionen, kan man inte bemöda sig med att kvotera in åtminstone en kvinna?) och klagade vitt och brett över att Sverige inte spelade bollen längs marken. Det måste vara bland det mest intetsägande (och bekväma) en kommentator kan häva ur sig; om bollen aldrig går över knähöjd vinner man automatiskt matchen, låter det som. I alla fall intervjuades Roland i spelargången och hans recept för seger var klockrent: "Fler långa bollar bakom deras backlinje". Min idol.

Idag hade jag tänkt gräva upp en buske i vår trädgård. Om det slutar regna.

Atlas

Jag har skaffat Facebook nu och satt en god stund igår och försökte få fason på min profil. Det verkar ju finnas en hel del möjligheter och finesser, men jag tar det i etapper och lär mig lite nytt varje dag. Blev lite irriterad när jag såg att "Human Rights" inte var valbart i kurslistan när jag skulle fylla i min utbildning.

Albin var här ett par timmar igår och berättade en del chockernade sanningar om livet som handbollsproffs i hufvudstaden. Dessutom hade han tagit ut rälsen. Såg nästan lika bra ut som mitt. Efter ett tag mötte vi upp med en smånervös Daniel och promenerade ner mot stan.

Daniel, som för övrigt har körkort från och med igår. Felicitaciones!

Les jaloux saboteurs

Efter nio kilometer i jämnt tempo, under vilka jag och Viktor sakta men säkert avancerat genom startfältet och plockat placering på placering, kom en lång utförsbacke. Jag ogillar att hålla igen när det går utför, så jag tog en rövare och ökade takten en smula. Viktor hängde inte på. Efter backen satsade jag på att hålla samma höga fart hela vägen in i mål, men efter att ha sprungit om tvåan i damklassen (hon var seg) hamnade jag i en lucka och fick lite problem med tempot. Med två kilometer kvar mådde jag fruktansvärt illa, benen kändes ungefär lika spänstiga som Jan Guillous krönikor i Aftonbladet och min höft signalerade efter byte.

4.39 snittade jag i alla fall på kilometern. Pissade, bokstavligt talat, blod när jag kom hem. Det är alltid nån som uppskattar såna detaljer!

Jag vet inte i vilken utsträckning jag kan skylla på gårdagens styrkeprov, men idag är jag hur som helst förkyld. Nyss fixade jag ihop en gräslig sak med vitlök, citron och honung som fick puttra i en liten kastrull i en halvtimme innan jag drack det under stor vånda. Kan hjälpa. Kan också visa sig helt meningslöst. Några sysselsättningsproblem torde inte föreligga; jag ska städa min gamla dator och göra den fräsch nog att krängas på Blocket. Ingen som är intresserad av ett stabilt hemmabygge? Går som en klocka.

Vilda gissningar

Just nu slits jag mellan lycka och grav irritation. Lyckan beror naturligtvis på att Tottenham leder med 3-0 hemma mot Derby efter bara en kvarts spel. Jag tycker mer och mer om Tottenham. Jag tycker om deras fina vita dräkter, att deras arena heter White Hart Lane och att det står "To do is to dare" med tjocka bokstäver runt om planen. Lennon, Berbatov, King; härliga spelare. De är lite som Arsenal fast mer misslyckade.

Så vadan irritationen? Nåt ljushuvud på Canal+ tyckte tydligen att Birmingham-West Ham var mer intressant ("åååhhh, ett svenskmöte!") och flyttade Spurs till jävla Canal+ Sport 2 som jag inte har. Istället för Malbranques avvägda crossar får jag njuta av Sebastian Larssons missriktade tjongande. Robbie Keane? Mikael Forssell. Albino.

Men jag är inte bitter!

Imorgon ska jag till Osby och springa Miniton. Det är ett anrikt lopp (fråga mig inte om namnet) där Dan Glans har herrekordet och min morbror gjorde fina tider under det glada åttiotalet. Viktor hänger med men jag krossar honom på sista fyra. I vilket fall som helst så är det här bara uppvärming inför Kyrkloppet mellan Farstorp och Hästveda senare i september, men det är ju trevligt med en liten värdemätare.

Rastlöshetens anatomi

Man samlar på sig så många frågor. Jag ska fatta mig kort för nu ropar pappa att maten är klar och jag är såklart hungrig. Så:

Använder nån som läser den här bloggen sig av sidan Facebook? Det är är ett jäkla tjat om Facebook hit och Facebook dit och jag känner mig lost. Och nej, jag vågar inte gå in på sidan och kolla själv...

Borde jag för en gångs skull engagera mig lite och försöka lära känna mina nya kurskamrater när jag börjar den 27:e?
Det ligger ju inte för mig direkt, men jag tror att jag skulle klara av ett par nya bekantskaper om jag bara stålsatte mig. Albin och Jens lämnar som bekant byn och även de inte dött så minskar det min umgängeskrets med typ 30%.

Fler frågor följer.

Allt är politik

Dagens glädjeämne:
Att sista hela arbetsdagen är över (imorgon är bara halv) och det utan att jag behövt anstränga mig nämnvärt. Tagit det chill och surfat runt och letat second hand-butiker i Malmö.

Dagens boklån:
"Walden" av Thoreau. Egentligen hade jag flera böcker i hyllan här hemma som jag var sugen på, men så såg jag den i nyhetshyllan på biblioteket och kunde inte hejda mig. Så nu blir det naturromantik för hela slanten.

Dagens gamla människa:
Ingvar Oldsberg, som sommarpratade. "På spåret" har sina kvaliteter (det är alltid njutbart att spöa mamma i vår interna tävling) men Oldsbergs orerande i P1 idag var lämnade en fadd smak i min gom. Det mest ogenerat reaktionära moraliserande jag hört på länge. Långa haranger om mediernas ytlighet och ungdomens allmänna förfall. Kändes som ett fräscht grepp.

Dagens födelsedagsbarn:
Pappa, som fyller 48. Vi var nyss på Cats och jag åt en helt ok laxbit med översaltad potatis. Det är alltid lika omöjligt att köpa present till honom. Mamma sammanfattade svårigheterna med att "han har ju redan köpt allt han vill ha, två gånger" och det stämmer nog ganska bra.

Murcia

Mitt ekonomiska läge är stabilt nu, trots det något överilade köpet av två kavajer på H&M i under helgens Köpenhamnsvistelse (de satt helt enkelt för bra, både två). Anledningen stavas såklart arbete. Jag ska jobba t o m fredag och sen ha ett par veckors välförtjänt ledighet innan kursen börjar den 27:e. Och eftersom jag egentligen bara hade tänkt knega juli ut, innebär det ca 20 extra arbetsdagar som visserligen inte kommer att göra mig rik, men väl se till så att jag har råd med nytt gymkort och kanske en vinterjacka. Så mycket om pengar.

Jag kom på mig själv idag med att längta riktigt intensivt efter jul. Godis, snö, klappar, en smålullig morfar som högljutt kritiserar konsumtionssamhället samtidigt som han tar för sig (mer än rikligt) av skinkan; hela köret kändes plötsligt oändligt lockande. Och i Köpenhamn, när jag strosade på Field's och botaniserade bland de nyinkomna höstkläderna, greps jag av en väldig lust att bära halsduk och klä mig i vinrött och mörkgrått. Innebär detta att jag är trött på sommaren? Kanske beror det på att den här sommaren har varit så gränslöst undermålig (rent vädermässigt, that is). Men idag skiner solen, och den har gjort det flera dagar i följd, och det får den gärna fortsätta med. Trots att jag har en ny grå fiskbensmönstrad kamelhårskavaj.

Modemässan (plural egentligen, vi var på två av tre) var en trivsam bekantskap, även om lördagen blev onödigt jobbig efter fredagskvällens spritexcesser hos Åkerberg... Satan vad nitad jag drack mig. Efter ett tag på stan mådde jag bara illa och gick hem. Men det var trevligt så länge det varade! Det bästa med mässan var att alla tog för givet att jag kom från något stort företag och började därför smöra med säljsnack och olika nötter (oväntat många bjöd på jordnötter, jag skulle definitivt förorda cashew för ändamålet) för att just jag skulle köpa deras vårkollektion. Gav mig visitkort och sånt. Jag spelade såklart med för gladda livet. Bäst såg Velours grejer ut, och det nya svenska skomärket Rokin. Lägger nog upp lite bilder sen.

Igår pratade jag med Albin i telefon och vi bestämde att vi skulle börja brevväxla. Som Strindberg och Nietzsche.

Iberia

Idag ska Filippa Reinfeldt sommarprata, vilket passar mig utmärkt, eftersom jag ändå tänkt ge mig ut och springa vid ettsnåret. Klockan sex kommer folk hit med kräftor och kryddade drycker. Förutom de vanliga friends of family räknar vi med att bl a Elsa, Joel H och Daniel N (den godmodige hamnarbetaren) förgyller kvällen. Innan dess måste jag packa till morgondagen (känner viss ångest; vad har man på sig på modemässor?) och hjälpa mamma att sätta upp den gigantiska Europakarta (pre-89 såklart) hon snott på sin arbetsplats. Den ska nu täcka väggen på vår veranda istället för att hänga i ett unket klassrum på Tyringe Centralskola.

De ringde mig förresten från Tyringe igår och undrade om jag ville stå kvar på deras vikarielista, och jag svarade att tja, det kunde jag väl. Det är svårt att estimera hur mycket tid pluggandet kommer att ta i höst (mycket beror på om jag kommer in på nybörjarfranskan eller inte), men några lektioner SO med 7c ska man väl kunna klämma in. Jag är ett pedagogiskt naturbarn.

Nathan Shachars (jewish! öööhh...) "Den gåtfulla passionen - essäer om den spanska världen" som jag läser just nu är heeelt underbar. Han är så oändligt kunnig, stilsäker och rolig på samma gång. Precis en sån bok jag själv hoppas kunna skriva någon gång, helst innan jag fyllt femtio. Emellanåt tar jag en paus och konsumerar en artikel eller två ur mitt första nummer av "The New Yorker". Texten om valfångstens historia lovade gott.

Oxiana

Jag har låtit bloggen ligga i träda ett par veckor och ägnat min tid åt att läsa och planera. När jag var på Österlen läste jag klart "What am I doing here" av Chatwin och sedan dess har jag inte kunnat tänka på något annat än att resa till Sydamerika. Peru-Bolivia-Chile-Argentina. Ungefär tre månader, eller så länge kassan räcker. När jag inte jobbat har jag suttit i timtal på diverse reseforum eller med näsan i gamla nummer av Vagabond (som Ingmar av någon anledning verkade ogilla) och läst allt jag kommit över i ämnet. Drömt mig bort framför kartor. Buenos Aires. Det kan vara värt en termins missade studier.

Men jag får nog fila en del på spanskan.

• Van Morrison - Crazy love
• Wyclef ft. Lil' Wayne och Akon (tyvärr) - Sweetest girl
• Lloyd - Go back (Ghetto love)

Festival imorgon ju. Först blir det uppvärming med kräftskiva här hemma, sen måste det banne mig gå att skaka fram en habil förfest. Och på lördag ska jag med far till Köpenhamn och gå på modemässa! Precis hur gött som helst.

Ramasser les cadavres

Det tog ganska mycket längre tid än jag tänkt mig, men nu har jag äntligen läst ut "Harry Potter and the Deathly Hallows" och tyckte därför att ett litet omdöme kunde vara på sin plats. SvD verkar vägra publicera. Jag gråter inte: "I don't need love, I've got my blog".

Sammanfattningsvis är denna den sjunde och sista boken i serien helt ok med Pottermått mätt. På den inbördes rankingen placerar den sig någonstans under ettan och trean, lite före fyran. Jag håller fortfarande trean som numero uno. Egentligen blir det efter ett tag ganska svårt att hålla isär böckerna. De tenderar flyta ihop med tiden och det är ju inte så konstigt, eftersom de alla är uppbyggda på precis samma sätt.

Sjuan skiljer sig faktiskt en smula från de övriga genom att bara tre-fyra kapitel utspelar sig på Hogwarts. Resten av boken består av Harrys kringflackande med Ron och Hermione, där de ideligen råkar i diverse knipor som de med nöd och näppe klarar sig ur. Räddningarna blir mer och mer fantastiska för att mot slutet helt slå över. Men, som någon påpekat: det gör sig förmodligen förträffligt på film.

500 sidor drakar, osynlighetsmantlar och husalver i all ära, men det är ju ändå för slutet som man läser den här boken. Och de sista hundra sidorna är, i mina ögon, inget annat än ett enda groteskt antiklimax. Faktum är att Rowling hade kunnat rädda hela sitt livsverk om hon bara lagt band på sig och slutat på sidan 546, men så fan heller; allt ska förklaras, ställas tillrätta, berövas all eventuell mystik och tvetydighet. Som om det inte var nog är sista kapitlet ett "19 år senare"-dito. Ifall något fortfarande skulle kännas oklart eller, gud förbjude, intressant.

Vintern kräfva dessa attribut

Efter många om och men ser kvällen ut att ordna sig riktigt fint. Jag har snofsat upp mig en smula efter eftermiddagens långpass i Tormestorp med omnejd, ätit lite grillresten från gårdagen och nyss bjöd pappa mig på lite tjeckisk fulabsint han tjackat i Riga. Mår, med andra ord, som en prins. Det var drygt ett halvår sen jag sist var på Björket. Har en bra känsla i magen. Men det kan lika gärna bero på att jag vet att Lina har en del kladdkaka över.

I början på nästa vecka kommer jag att ta min tillflykt till mina föräldrars stuga i Yngsjö (den är hyrd, och billigt dessutom, så kommentarer om min faders påstådda rikedom undanbedes) där jag ska läsa Proust och tänka på döden. Kanske äter jag lite glass också, och spatserar i mina seglarskor och visslar "Jerusalem". Bara en vision jag fick nu när jag skrev; kanske är pappas absint mer äkta än den utger sig för att vara? Kanske får jag snart ett ryck och blir som Strindberg i Berlin och börjar försöka omvandla mammas ärvda bestick till guld, och genomlider en existentiell kris? Hade iofs inte inneburit något nytt eller revolutionerande.

Ett hjärtskärande verk

Idag har varit en hektisk men trevlig dag, som inleddes med att jag vaknade runt åtta av att det åskade och regnade utav bara helvete. Sen åt jag frukost, rev av ett makalöst gympass (drog tre åttor på 95 i mark), köpte en pasta med ädelostsås och satte mig på tåget mot Malmö.

Vanligtvis får man leta med ljus och lykta efter den påstådda "skinkan", men när jag slagit mig ner och öppnat locket möttes jag omedelbart av ett bisarrt kasslerstycke, stort som en barnnäve. "Grytan tar dem inte", som vi hade sagt på Linné. Spetsade det på plastgaffeln och högg in med liv och lusta. Tåget var förresten proppfullt; det embarmliga scoutlägret utanför Kristianstad är tydligen slut och just idag (11.24) skulle 3400 scarfsprydda ungar i slitna kängor återvända neråt kontinenten efter en veckas knopslagande.

Mittemot mig satt således åtta tyska scouflickor av kraftigt varierande skönhet. Och sjöng. De sjöng faktiskt precis hela vägen ner till Malmö Central, en salig blandning av tyska och engelska låtar om hur härligt det är att vandra och hur mycket de älskar Gud och the rolling hills och allt sånt där. Jag förstod ju inte riktigt allt men det övergripande temat gick fram. Väldigt stämningfullt var det i alla fall, och de var duktiga och stämmorna satt där det skulle.

Nu är min moster med familj här. Äntligen någon man kan snacka löpning med.

Ses på golvet imorgon!

Resa kring världen

Idag var jag nere på Maxi och hämtade ut två böcker från höstens litteraturlista: "Folkrätten i ett nötskal" och "Allas värde och lika rätt". Så framtiden börjar konkretiseras en smula, och det känns väldigt bra. Är innerligt trött på mitt jobb nu. Slappt, javisst, men själsdödande och monotont in absurdum och efter en eftermiddag framför datorn (i duktigt ohälsosam arbetsställning) är jag så seg i huvudet att jag bara vill äta och gå och lägga mig. Så det gör jag.

Igår tog jag dock ledigt och ackompanjerade min syster, Elinor, Joel H och Viktor till Helsingör. Från början hade jag inte tänkt köpa nåt speciellt, men det urartade ordentligt inne på trevliga "Den spanske vinbod" och till slut hade jag vin för 500 spänn i ryggsäcken... Men det går ju åt. Sen åkte jag vidare till Kristianstad och köpte nya löpardojor. Det blev ett par Nike, inte alls billiga men alldeles gudomligt sköna (märkte jag när jag provade dem i en timme så fort jag kom hem).

Och nu är syrran i Emmaboda. Ska njuta av lugnet. Och så är det ju Björket på lördag, och där har jag inte varit sen juldagen, så jag är ju inte helt osugen. Nån som vill ha förfest?

I'm a movement by myself...

...but I'm a force when we're together! Jag håller som bäst på att bränna en skrämmande helgjuten skiva med hyfsat ny svart musik (dvs grejer som passar nånstans mellan Amerie och Young Jeezy) till Albin. Något för honom att trösta sig med när han blir skändad i alla hål på träningslägret i Tyskland nästa månad. Guldkorn:

• Ne-Yo ft. Fabolous - Make me better
• Rick Ross & Lil' Wayne - Shot to the heart (remix)
• Ciara - Promise (Cory Bold remix)
• Turf talk ft. E-40 - Popo's
• Fat Joe ft. T.I., Rick Ross, R Kelly m fl - Make it rain

Och sen bara fortsätter det. Nyss var jag och Dandy Dan nere på stan och jag lade labbarna på "Harry Potter and the deathly hollows" på bokhandeln. Imorgon blir det bakfull sträckläsning. Klipper kanske några kapitel i eftermiddag också... Och Jens: En normalbegåvad mellanstadieelev kan läsa Potter på engelska. Man missar i n g e n t i n g. Det är inte Nabokov precis.

Filmen igår var finfin, klart den bästa hittills. Möjligtvis kändes slutet en smula hopträngt, men det är förmodligen inget man stör sig på om man inte läst boken. Lite besviken blev jag också på att Dumbledore inte fick spöa aurorerna när han skulle fly (han bara poff! och så var han borta), det var en personlig favoritpassage annars. Men man kan ju inte få allt.

This is what a feminist looks like

Jag måste erkänna att jag har vissa problem med att bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till den rådande Potter-hysterin. Å ena sidan: jag vill veta vad som händer. Å andra: i egenskap av (självutnämnd men kvalificerad) litteraturvetare känner jag ett gnagande ansvar att förhålla mig lite svalare till hela cirkusen.

Rowling är en extremt medelmåttig författare. Den groteska marknadsföringsapparatur som backar upp böckerna tränger effektivt bort all annan litteratur, dödar mångfalden och, tvärt emot vad många verkar tro: Harry Potter får inte barn att läsa mer. Undersökningar visar att försvinnande få verkligen "går vidare" och läser andra böcker pga HP. Men värst av allt är såklart de generande stereotypa könsrollerna, som man kanske hade kunnat skratta åt om det inte rört sig om karaktärer som barn identifierar sig med och ser upp till.

Sedär, dagens moralpredikan levererad. Och vad jag ska göra ikväll? Se "Harry Potter och Fenixorden" på bio såklart.

Bäst just nu:

• "County fair (full band version)" med Bruce Springsteen
• Min nya dator
• Mammas mat
• Vädret
• "What am I doing here" av Bruce Chatwin (får lägga på ett kol där, nya Potter kommer imorgon jue!)