Vidderna, de kallar mig

Egentligen hade jag inte tänkt skriva mer i år, men så såg jag att detta inlägget skulle bli det 600:e, och kände hur det började klia i fingrarna... Så, egentligen inget att säga. Just nu sitter jag i pyjamasbyxor och lyssnar på västkustpop och dricker campari med clementinjuice. Sommar! Lyckades få ur Albin att det blir kött till huvudrätt ikväll, så igår var jag på Systemet halv sju och norpade en halvflaska côtes du rhône (kryddigt, bärigt osv) - hade hoppats kunna köra bubbel genomgående men nån ordning får det ju vara.

Bonne année på er.

Stormhatt

Efter en snabb vända på rean i Malmö konstaterar jag att fler butiker borde följa Weekdays exempel och utan omsvep sätta ner jeans från 600 till 100 kronor; 30 % rabatt är en förolämpning, i de flesta fall en (för att tala med min morfar) piss i Nilen. För egen del blev det alltså ett par jeans och dessutom en mjuk tjock blå kofta på H&M. Möcke nöjd. Viktor köpte en dator.

Året, och även årtiondet, går mot sitt slut - dags då för återblickar. Spontant framstår 2009 som lite av ett mellanår. Jag har egentligen svårt att peka på vad som var bättre 2008, men den övergripande känslan är att det gångna året varit ett av de första på länge som inte inneburit en förbättring jämfört med det förra. Kan givetvis också vara ren inbillning. I vilket fall så väljer jag att se det som en anomali, ett tillfälligt hack; ett litet steg tillbaka för att kunna ta ett par mycket större framåt under kommande år.

Björket i fredags? Ja. Till alla er som hade oturen att bevittna mina frånstötande försök till bugg ber jag uppriktigt om ursäkt.

Vo2 max

Jul igår med pappas släktsida, hos farbror Bertil i Önnestad, med sex kusinbarn mellan 0 och 6 år - precis lika fridfullt som det låter. Vi hann fram till scenen där Piff & Puff retar Pluto till att välta hela granen innan två små tomtar rusade in i rummet och började slita upp klappar ur kassarna och vråla ut namn. Sen fortsatte kvällen i ungefär det tempot. Klockan nio kändes det som om hon var ett, och elva körde vi hem, köttbullsstinna och dåsiga. Jag fick en ugnstermometer.

Mina kusiners morfar Kurt hade av någon anledning fått för sig att jag var intresserad av hans lumparminnen, snusprisernas utveckling från 1951 och framåt, bidragsberoendets utbredning i Tyringe, hur det är att plocka potatis 70 timmar i veckan när man är elva år, och en del annan omistlig kuriosa. Tror aldrig att jag sagt mer än mitt namn till honom innan. Han ser femton år äldre ut än han är; sitter mest i en soffa och undrar när han ska få åka hem igen, mumlar ohörbart till sina barnbarns barn att han vill ha en skumtomte. Har ett, eh, invecklat förhållande till alkohol varför allt starkare än folköl kommer upp på bordet först när han lämnat. Luktar dävet, gubbigt.

Zest

Jag har fört en alldeles för behagligt sävlig tillvaro sen jag kom hem för att orka skriva här. Julefrid i kubik; klappinslagning, skinkgriljering, kålkok, vörtbak, granhuggning. Löprunda i snön när tillfälle ges. Igår skulle jag egentligen följt med Viktor till Malmö men så blev han krasslig och vi sköt på det till mellandagarna. Åkte med mamma och köpte klösbräda till katten istället...

Fick en tidig julklapp av föräldrarna: slapp betala den flaska tioårig Laphroaig jag beställt när pappa var på spritresa till Tyskland.

Men jag har varit lite duktig också och färdigställt två grupparbeten, vilket innebär att förvaltningsrätten är klappad och klar. Satt uppe ganska länge igår och jämförde olika upplagor av sekretesslagen. Det har ändå varit en ganska trevlig kurs, lite lagom slö och med underhållande (om än väl långa) föreläsningar. Men till våren: statskunskap! Och en liten liten uppsats på slutet! Hoppas den inte krockar med Siesta.

Das Unheimliche

Comme ça, ännu en liten tenta till handlingarna. Eller, den ska ju såklart rättas först, men det är ren formalia; om jag inte blir godkänd lovar jag att... tja, att inte dricka kaffe på hela nästa år. Säker på min sak, med andra ord.

Vad som nu återstår är att packa. Tre veckor hemma är en smula knivigt: man har tvättmaskin (och personal som bemannar den), och på så sätt kan man hålla klädmängden nere, men samtidigt är det ju trevligt att kunna variera sig i rimlig utsträckning. Annars är det datorn, lite lektyr (mest för resan; hoppas på en del böcker från tomten) och så julklappar med tillhörande rim som ska stuvas ner.

Jag har inte lyssnat särskilt mycket på (ny) musik det gångna året, undantaget en del hiphop. Jag har heller inte läst Sonic sen typ gymnasiet. Däremot hörde jag ryktesvägen att av de 25 plattorna på deras lista över 2009 års bästa var två (2!) av svarta artister. Nej, det har naturligtvis inget egenvärde. Nej, Sonic har aldrig varit sådär hemskt nere med kontemporär svart musik. Men för helvete, två? Det låter ju helt osannolikt. Vad jag kommer ihåg så brukade de åtminstone ha med en handfull av de mest uppenbara hiphop/r'n'b-albumen (och alltid Outkasts nya!), visserligen på ett ganska pliktskyldigt inkvoterat vis men ändå. Har de slutat skämmas? Vi vet alla vad Bert skulle säga om det.

Le temps des émeutes

Alltid är det någon som vill en illa. Givetvis slår vädret om och blir verkligt smällkallt precis när jag dragit på mig en ganska massiv förkylning; hela helgen har jag gått inne och tryckt i mig piller och druckit, hör och häpna, te. Jag berömmer ofta mig själv med att uppskatta det subtila, det milda, det som inte skriver mig på näsan osv, inte minst vad mat och dryck anbelangar. Te borde vara min kopp... te. Men allt det lämnar är en djup otillfredsställelse och en sunkig känsla av att vara Dalai Lama. Den smurfen.

Två bra saker har jag åstadkommit. Familjens julklappar har försetts med (habila) rim, och så har vinet till nyår säkrats. Man vet aldrig, inköparna på Systemet i Hässleholm kan slarva/underskatta efterfrågan/agera allmänt inkompetent. Hemma står två bubbliga godingar och väntar: Crémant de Bourgogne Geisweiler (7685) och Cono Sur Brut (6894). Det sistnämnda är från Australien, som ju är ett hittepåland, men hade fått så bra recensioner att jag kände mig tvungen.

Ordet blev till kött(mos)

Bakom dagens lucka i min kalender gömde sig en liten chokladstövel. Glufs glufs. Det där som låg i halsen och lurpassade kom i full dager igår kväll, och jag kände mig ganska ynklig och uttråkad och längtade efter mammas lussekatter (och kanske lite efter henne själv); läste lite Jane Austen; lyssnade på Adolf Fredriks Ungdomskörs julskiva. Somnade, och vaknade med än svullnare hals. Lätt apati.

Oh, divine redeemer!

Det bor något märkligt i min hals sedan två dagar tillbaka, något som liksom lurpassar och smyger utan att bryta ut, men irriterar i vilket fall. Känner mig hyfsat kurant i öfvrigt, så det blev sju lugna kilometer igår och tio lite snabbare idag. Solen sken i säkert tjugo minuter nu på förmiddagen. Mötte en häst i skogen men den höll sig lugn.

Dagens ackord består i att sammanfatta hundra sidor utredning (om sekretess och folkbokföring) till en endaste, och sen kanske börja planera plugget inför tentan på torsdag. Ljuset börjar skönjas där i slutet av tunneln; 09.21 fredag morgon kånkar jag ombord mina många väskor på tåget söderut från Stockholm. Men innan dess: två skriftliga pm och ett muntligt, tenta, lite mer julklappar och så ska kylen ätas ur - det sista avgjort mest angenämt av mina måsten.

Spivak

På gymmet idag: två äldre män för ett samtal precis intill mig medan jag förgäves försöker fokusera på mina knäböjar.

- Jag var på Pelle Svanslös med min utvecklingsstörda dotter igår. De var armenier, skådespelarna!
- Armenien var det första landet som blev kristnat, det minns man inte från skolan det.
- Inga hatar muslimer som armenier gör.
- Jag har alltid kommit bra överens med dem [armenierna].
- Ja, de är ett gediget folk.

Bättring utlovas

Under de 21 år jag bodde i Hässleholm fick jag inte punktering en enda gång, men idag lämnade jag in cykeln för reparation för fjärde gången på tre terminer här i Uppsala. Det är förbryllande. Ok för att jag som bekant inte lärde mig cykla förrän jag var tio, men det är ju ändå en markant ökning. Samma visa varje gång: jag kommer ut på morgonen och möts av ett ledset, platt däck. Är det månde mina politiska fiender som ligger bakom?

Har läst ut Woolfs dagböcker nu; intressant, även om drygt 700 sidor var lite i längsta laget. Får se vad som vankas härnäst. Medan jag funderar tar jag mig en novell eller två (oftast tre) av Söderberg. Måste baka ett bröd imorgon. Måste rengöra ugnen också.

Fall dem i ryggen

Sitter och plitar ner lite plattityder inför den muntliga redovisning som ska hållas om en herrans massa dagar; vår grupp (Linn, Matilda) ska prata i en kvart om en enda mening i kommunallagen, den lyder ungefär "beslut får överklagas, om det inte tillkommit i laga ordning". Så jag skummar en massa prejudicerande domar från regeringsrätten för att få ett hum om vad laga ordning egentligen betyder. Talande exempel: tillförordnad socialchef i Orust har hand om tillsättandet av ny socialchef. Det slutar med att han (tada!) själv får jobbet, men det gillar inte regeringsrätten, som säger att han var jävig. Jävligt jävig.

Nästa helg funderar jag på att gå på luciakonsert i domkyrkan. Kommer inte ihåg när jag senast deltog i någon slags kyrklig aktivitet, men när fan blir gammal osv. På tal om det så kunde jag häromdagen inte för mitt liv minnas hur gammal jag var - hade jag fyllt 22? Var tvungen att räkna efter. När jag är klar med kandidaten här är jag 24 och har pluggat utan avbrott sen jag var sex. Ringgården, Läreda, Linné, Lund, Uppsala; en enda ström, utan täta skott, utan urskiljbara vändningar eller brytpunkter; inte en dag över 16---

Hoop dreams

Helt oväntat var det klart och kallt och liksom gnistrande imorse. Eller: det gnistrade sedan solen gått upp, för när jag vaknade var det mörkt som i en säck. Skyndade att tända min älskade stake, öppnade andra luckan chokladkalendern och kröp ner igen med lite Woolf. Sen sprang jag en mil i Hågadalen - mötte inte en själ i skogen, inte ens en häst att skrämma - och försökte under tiden utarbeta någon slags plan för vinterns löpning, en försäsong eller vad man vill kalla det.

Det överordnade målet är att Göteborgsvarvet ska gå på under 1.30. I år sprang jag på 1.43, och sen Sthlm Halvmaraton på 1.37. Trenden är med andra ord på min sida. Det mesta pekar mot att jag ligger lågt med kvalitetspassen (intervaller, backträning osv) tills jag återvänder till Uppsala efter julledigheten, och dessförinnan mest fokuserar på att få så många mil i benen som möjligt. Vänja mig vid att springa oftare. Långpass varje vecka. Det är till att passa på när maten är gratis och rikhaltig, och man kanske kan få med sig en liten kusin eller två på turen...

Natt över Sion

Tenta imorgon, så dagen har mest ägnats åt genomläsning av föreläsningsanteckningar och lite planlöst bläddrande i lagboken; på det hela känner jag mig ganska lugn och harmonisk. I jämförelse med hur det var under statistiken är jag ett under av psykiskt välbefinnande för tillfället. Igår vågade jag mig till och med på att läsa gamla blogginlägg från sommaren -06, vilket är att glänta på locket till en bottenlös brunn av blödighet och melankoli, men det gick fint sånär som på att jag hade lite svårt att somna efteråt. Vaknade sju i morse, svettig. Läste i DN att Stockholmsområdet haft 14 timmar sol under hela november.

Under föreläsningar samlar jag på minnesvärda citat, en fin tradition från gymnasietiden. Greatest hits från Bo Westerlund under förvaltningsrätten:

Den tyska lagen har en mognad och stabilitet som vida överträffar den svenska.

Jag har en bekant vars dotter blev ihjälkörd av en ambassadör. (om diplomaters straffrättsliga ansvar)

Tårtorna är Pär. (om det kniviga i att skilja på sak och person vid trafikskador)

Zidanes y Pavones

Måste bara kort berätta att jag (helt oavsiktligt!) skrämde en häst på dagens löprunda, så att den backade ner i diket och välte och den stackars kvinnan i sadeln hjälplöst tumlade till marken. Det hade börjat skymma och hästkraken måste ha trott att hans stund var kommen när jag plötsligt kom frustande ut ur dimmorna, vätskebälte och allt. Båda klarade sig lyckligtvis helskinnade. Jag höll hästen medan kvinnan letade efter sin tappade sko, men det var som förgjort i skumrasket och hon bestämde sig för att återvända imorgon och fortsätta då. Hoppas hon hittar den.

Momentan frihet

Demoraliserande saker man kan ta sig för en torsdagskväll:
¤ Logga in på CSN. Klicka på "Min skuld".
¤ Läs gamla intagningsprov till diplomatprogrammet på UD:s hemsida.
¤ Gör båda ovanstående i en följd.

Riskaversion

Långt nu, och stadigt längre blir det, och dryga fyra veckor kvar innan jag träffar hon som brukar klippa av det; mitt hår går mot en ohållbar situation, ungefär som när Raymond Domenech tillåts sköta uttagningen av det franska fotbollslandslaget. Men det innebär också att nya dörrar öppnas. När mamma klipper mig är det alldeles för lätt att dra till med ett "som nu, fast kortare", men om jag faktiskt lägger pengar på det hela känns det som att jag vill göra något annat. 5 mm?

Förresten, sjövädret i P1: måste de låta tablåns mest ointressanta inslag läsas av folk med så obegripligt entoniga, själlösa röster? Fyra minuter känns som fyrtio.

På tal om public service så levde "Babel" på tvåan äntligen upp till förväntningarna i och med kvällens program. Jag gillar Daniel Sjölin och jag vill så förtvivlat gärna gilla ett program om litteratur som är snyggt, lagom avslappnat och som sänds på en vettig tid. Tyvärr har säsongen hittills mest präglats av krystade ämnesval och underliga gäster (läs: Peter Settman). Men så ikväll: ett enda ämne, förintelsen (som man ju visserligen, för att tala med en gammal lärare, kan bli lite trött på), och relevanta gäster som lyckades föra en vettig och avslappnad diskussion. Med viss skärpa, dessutom.

Kyndel

Det här var ju kuken. Jag hade sett fram emot paneldebatt ikväll, om feministisk ekonomisk analys, och så gick jag in på hemsidan nyss och fick reda på att det var inställt. En av deltagarna hade drabbats av dödsfall i familjen. Tunga grejer. Gör ju dock inte mig mindre besviken; jag skulle ju få höra Paulina de los Reyes lägga ut texten om det patriarkala samhällets påverkan, om vikten av intersektionella perspektiv och annat gött som en professor i ekonomisk historia kan tänkas sitta inne med. Lite lagom mysradikalt. Akademikersubversion, den enda sanna.

Vad ska jag göra nu då? Har såklart en del att stå i. Inte minst med anledning av förra veckans antiklimax: att jag köpte en reflexväst och den var för liten. Förpackningen medgav inte provning (men pryddes av en åttaårig flicka - borde jag anat oråd?) När jag skulle ut och springa samma kväll, glad i hågen inför utsikten att slippa bli överkörd, kunde jag helt enkelt inte knäppa den. Ergo: måste byta väst.

Besvärsförfarande

Så mycket lättare allt blir om solen skiner när man vaknar. Första gången på säkert en vecka idag. Standardfrukost sedan en tid tillbaka: yoghurt med müsli, ett kokt ägg och två muggar kaffe. DN-sporten. På dagens schema står först ett litet pass styrketräning, och efter lunch bär det av hem till Albin i Stureby för att redigera Linnéfilmen - har laddat usb-minnet med allt från Örjans pianokonsert till Jens kungliga insats i "Veckans president".

När jag sökte till pol kand här i Uppsala hade jag juristutbildningen som andraval utan några egentliga planer på att verkligen ta den, och nu blev det ju heller aldrig aktuellt, även om intagningen blev lite tightare än väntat. Men ju mer förvaltningsrätt jag får i mig (15 poäng blir det in alles), desto mer övertygad blir jag om att jag har en viss fallenhet för det här med regler och paragrafer. Det är ett speciellt sätt att tänka och uttrycka sig. I alla fall: det kommer hyfsat lätt för mig, och därför kan jag lägga en del tid på annat, som t ex att skriva min spalt till Polmagasinet; inför nästa nummer har jag mailintervjuat en miljöpartist från Bohuslän om riksdagsledamöternas matvanor.

Och så försöker jag ägna åtminstone en halvtimme om dagen åt Virginia Woolfs dagböcker. Är framme vid 1926 nu och hon och Leonard har precis flyttat in till London igen; TS Eliot ("Tom") tittar förbi och läser högt ur ett utkast till "The waste land" men måste avbryta sig mitt i för att hinna med sitt tåg---

Sussex

CSN verkar i mångt och mycket efter en egen logik; det som för oss vanliga (verkliga?) medborgare ter sig enkelt och rationellt behandlas inte alltid så av Nämnden, som till exempel mitt studielån. Efter lite räknande kom jag fram till att jag förmodligen skulle klara mig på 75 % - betänk att jag lär uträtta mitt värv i den oglamorösa offentliga sektorn - och sökte alltså inte mer än så. Och nu kunde man ju tro att ett sånt lån ger mig 75 % av maxbeloppet varje enskild månad. Ha! Hade ju varit alldeles för lätt. Istället bestämmer man sig för att betala ut fullt lån september och oktober, trappa ner liiite i november och sen bam! inte låna mig ett rött öre i december.

Och eftersom jag är fullständigt oförmögen att lägga likvida medel på hög: sorry familjen, rien des cadeaux pour vous. Tur att man kommer hem och äter gratis några veckor.

Far ror

För en timme sen följde jag syrran till bussen, och hade alldeles missbedömt avståndet till hållplatsen, så hon fick sätta in en liten spurt för att hinna. Men hann. Hela den här helgen blev ju ganska annorlunda än tänkt: först blev Agnes sjuk och sen jag, så istället för en välbehövlig utekväll med kusiner och vänner i Stockholm blev det Irland - Frankrike (vann 35 spänn, tack Anelka), värmande böngryta och Panodil. Men igår var jag åtminstone så pigg att jag kunde gå till Koh Phangan med Alma och äta anka. Fantastiskt gott.

Tydligen kostar det bara 3-400 pix om året att hyra en kolonilott här i stan. Jag har en förening precis runt knuten - kan se små knotiga gummor gå och påta i sina rader från fönstret där jag sitter, och för några veckor sen ett rådjur - och om jag varit säkrare på framtiden hade jag kanske gjort slag i saken. Å andra sidan är det billigt och bra nere på ICA också. Dock: lösviktsmorötterna från förra veckan var beska.

Det är grått, så grått. Kommunalrätt väntar.

Ödmjukhet, banne mig

Idag har jag köpt ännu en aubergine; det är en så vacker grönsak och jag kan inte behärska mig. Precis innan var jag på biblioteket en lång stund och försökte komma underfund med vad jag ville läsa. Allt av W G Sebald var utlånat. Jag botaniserade lite bland reseguiderna (Paris, det måste bli Paris någon gång i sena april) innan jag av en slump sprang på "Ögonblick av frihet", Virgina Woolfs dagböcker i urval. Hittills mycket lovande: Keynes var nyss på besök och diskuterade den tyska krigsekonomin. Inget ont om mina vänner, men ingen av dem (er!) verkar dras med ambitionen att blir århundradets mest inflytelserike ekonom. Som om det vore önskvärt.

Jag saknar lite att ha hund.

Förresten: en annons i dagens DN, reklam för paketresor till Sri Lanka, och rubriken lyder: "Sri Lanka - öster om Eden". Rätta mig om jag har fel (och om du vågar), men öster om Eden är väl dit Kain förvisas efter att ha slagit ihjäl Abel? Ett torrt, ödsligt och överlag ganska oskönt ställe?

I affekt

Först hittade jag en bit lax billigt, och när jag kom hem och bläddrade lite i mina böcker slog det mig att jag aldrig gravat (eller rimmat, osv) något i hela mitt liv. "Det är viktigt att laxen är pinfärsk" stod det. Äh. Hur som helst: först frysa biten i två dygn för att slippa obehagliga magsjukdomar. Sen tina, klappa in med 4 msk var av salt och socker plus lite peppar, lägg i plastpåse med en tyngd på i kylen. Två dygn fick den, sen var jag hungrig.

Av det jag dokumenterar i matväg kan man lätt få idén att jag lever i något slags köttopulens och att varje dag innebär äventyr med en ny konstig styckdel. I själv verket äter jag väldigt lite djur, och anledningen är egentligen ganska enkel: om man inte vill slentrianköpa fulkött för sakens skull är det dyrt. Eller: jag är ganska snål. Så det kommer sig naturligt att laga mer vegetariskt. Hörnstenarna i min kosthållning är bröd, havregryn, baljväxter, ägg och mejeriprodukter. Och kopiösa mängder kål! Kombinationen böngryta, vitkål och löpning i högt tempo låter som en magmässig katastrof, men det är i hög grad en vanesak.

Den här veckan är det emellertid extrapris på finfin högrev på ICA, så jag köpte 1,2 kilo och tänkte först göra något franskt, men i vanlig ordning blev frestelsen och chilisuget mig övermäktigt. Chili con carne är något underbart, särskilt i november. Den här gången åkte följande i:

¤ 1,2 kilo högrev (bryntes i ankfett)
¤ En gul lök och en röd
¤ Två färska chilifrukter (styrka okänd)
¤ Fyra vitlöksklyftor
¤ 3 dl oxbuljong
¤ 0,5 dl kaffe
¤ 2 msk tomatpuré
¤ Liberala mängder spiskummin, oregano och koriander
¤ Salt

I skrivande stund kom jag på att jag köpt en öl (billig mörk lager) som skulle i, det brukar göra susen, men nu får det vara så. Det luktar gott i alla fall.

Omvänt rekvisit

Johan Croneman (DN) har gått mig på nerverna en längre tid. Han skriver ett par krönikor i veckan, en om tv och en om sport i tv, plus en del filmrecensioner och annat krafs. Har man tur förstår man inte ett ord av det som står, oftast eftersom texterna är så erbarmligt osammanhängande och röriga. Men det är inte bara strukturen som brister; enkelt uttryckt skriver karln i mina ögon riktigt illa. Liksom slafsigt, och inte sällan i en obehaglig, raljerande ton. Och allra värst blir det såklart när man faktiskt lyckas uttyda ett eventuellt budskap, som när han idag påstod att Henrik Larsson inte platsade på hans lista över Sveriges 25 (!) bästa fotbollsspelare genom tiderna.

När jag inte skriver meningslösa, gnälliga tirader om folk vars jobb jag egentligen vill ha händer det att jag springer en runda. Idag hade vi en liten klubbtävling längs Fyrisån. 5 km var kontrollmätt och en glad tjock tant tog tid på oss. För den som inte prövat kan jag meddela att 5 km är Helvetesdistansen (tm), riktigt jävla grisigt och jobbigt precis hela tiden. Jag lyckades hålla farten hyfsat in i mål, och räddade manligheten genom att precis undvika bästa kvinna som flåsade mig i nacken. Blodsmak deluxe. Inte säker men tyckte att tidtagerskan sa 20.14, vilket är helt ok för att vara off season ju.

Fallisk fenomenologi

Verkligt glad blev jag igår, när jag kom hem efter tre timmar föreläsning om avtalsrätt och var helt mosig i huvudet och såg att jag fått ett paket från Killer Zeus. Efter en utdragen kamp lyckades jag till och med öppna det. T-shirten var ganska kort, så det blir inga lågt skurna jeans framöver (då jag helst besparar min omgivning potentiella pubeschocker), men passade i stort alldeles utmärkt. Taaack.

Mindre glad blev jag idag, när min planerade injektion gick om intet. Jag var helt enkelt för hungrig för att ställa mig i den kön. Annars är det ett trevligt tilltag av landstinget här i trakten att utnämna oss studenter till prioriterad grupp. Dock kan man diskutera huruvida "studenter" bör betraktas som en homogen massa; i mina ögon hade det varit rimligt att t ex ekonomerna fått vänta lite längre, det hade gynnat den kosmiska balansen. Som vanligt ser ingen till helheten.

Snöat har det gjort stora delar av dagen. På lördag ska jag springa ett litet klubbmästerskap med ULK. 5 kilometer. Snabba skorna på.

Muy picante

Det mest minnesvärda från gårdagskvällens s k mitterminsfest på Gotlands nation var en tjej i blå kroppsstrumpa som såg ut precis som Sara Gannby. Just utstyrseln bidrog säkert till brottarassociationerna... Tema för festen var "kända tre" och hon var tydligen den blå komponenten i trikoloren - övriga noterbara bidrag var "sten, sax, påse", Knatte, Fnatte (som satt mittemot mig) och Tjatte och så de där Beskow-tanterna. Entre autres. Maten var katastrof, vinet bättre och sjungandet trevligt som alltid.

Ny kurs imorgon, femton poäng förvaltningsrätt. Allt är ju rimligtvis mer stimulerande än den nyss genomlidna (peppar peppar tentan inte rättad) statistiken, och lite juridik har ingen dött av. Åtminstone inte i Sverige. Åtminstone inte på ganska länge.

La paradoxe du gruyère

Tenta imorgon bitti, så jag laddar med blodkorv och palsternacka ikväll efter en dag av ostrukturerat knappande på miniräknaren och kvadrerande av standardavvikelser. Det känns... osäkert, som bäst. Men i värsta fall finns det ju alltid en omtenta om ungefär en månad. Jag vill bara att den här skiten ska ta slut.

Igår var jag med på min andra klubbträning, där vi sprang något som kallades "Kenyanska slottsrundan" under ledning av en man som var lika gammal och liten som kvinnan i torsdags. Men snabb var han. Man kutade i en lång åtta runt slottet, rejält backigt, och det "kenyanska" bestå i att vi skulle hålla samma fart uppför som nerför. Jobbigt. Men vi var fler överlag på det här passet, och betydligt fler unga, och några verkar riktigt vassa - jag försökte ta rygg på täten men fick finna mig i att släppa i sista backen.

Sammelsurium

Det var oväntat bra fart på ULK-träningen i torsdags. En liten senig kvinna ledde passet och drev upp tempot från första steget, vilket oroade mig lite (mina ben brukar behöva 4-5 km för att vakna ordentligt) men efter ett tag kom jag in i ett bra groove. Det var skönt att inte behöva bekymra sig för vägvalet utan bara flyta med gruppen. Tyvärr innebär det också att jag såhär i efterhand inte har en aning om var vi sprang i mörkret, men enligt den lilla kvinnan blev det drygt 12 km. Intervaller på tisdag.

Idag är det supersöndag! Innan jag degar ner mig fullständigt med Pool-United och West Ham-Arsenal och glass och DN:s söndagsbilaga och kanske lite ostpaj sen, ska jag verkligen försöka vara duktig och plugga inför tentan. Som är på torsdag. Det går rykten om att 70 % kuggades förra terminen. Känns ju sådär. Jag som knappt kan hantera min miniräknare.

Dialektik och dristighet

Idag kom nya numret av vår programtidning Polmagasinet, där jag som bekant bidragit med en liten artikel om tyska politikers matvanor (och ett recept på rödkål). Tror den kommer upp som pdf senare. Jag jobbar även (med högst varierande intensitet) på att få något publicerat i Utrikespolitiska föreningens tidning Uttryck - temat för nästa nummer är "gränser", och om någon till äventyrs skulle läsa det här inlägget är idéer och uppslag för texter väldigt välkomna.

Samtidigt, i en annan ände av mitt liv, ska jag alldeles strax iväg till min första träning med Uppsala löparklubb. 12-14 km distans står på schemat och det var tydligen bara att droppa in. Vidare kör man kvalitet (intervaller et c) på tisdagar och långpass längs Fyrisån på söndagsförmiddagar. Lite av tjusningen med löpning för min del är visserligen att man råder över sitt eget upplägg, men samtidigt är det så vackert med kenyaner som springer i grupp och jag behöver ärligt talat komma ut bland folk lite mer. Vilken sorts folk som tränar med ULK återstår att se. Eventuellt återkommer jag med en kort rapport.

Inga stora berättelser

Willys (mataffären) firar någon sorts jubileum och deras kampanj om billig oxfilé finns över hela stan. Bortsett från det högst tveksamma i att köpa kött från sydamerikanska kossor är själva annonsen en hädelse; filén på bilden är uppenbarligen nära nog helt genomstekt, på sin höjd lite smutsigt grårosa i mitten - en skandalös behandling som i en bättre värld lett till att ansvarig kock skändats grundligt i alla öppningar. Med grovsalt.

Själv lär jag inte äta särskilt mycket oxfilé i någon form den närmsta tiden. Igår tog jag cykeln hem från stationen vid elvatiden, trött som en bäfver efter fullbordat dammbygge, och halvvägs ställer sig en polis mitt i min väg och undrar om jag vet varför hon stoppat mig. Ja, jo. Inga lysen. Så ledigt och lätt kan man få ett inbetalningskort till Rikspolisstyrelsen i Kiruna à 500 pix. Och jag som hade tänkt köpa gardiner.

Försmak, bismak, avsmak

Snö igår och snö idag. Det känns illavarslande. Måtte vi inte få en vinter som den förra, med snö långt in i april och sen slask som stänker upp på ryggen när man cyklar och grus och bitande vind och sen snö igen, som fastnar i håret och smälter gradvis under föreläsningen och droppar ner i mitt anteckningsblock. Jag är inte byggd för sånt. Jag är en känslig natur.

För tillfällig respit åker jag hem några korta dagar. Rullar in i Hässleholm imorgon kväll vid sexsnåret. Mamma hintade om väntande isterband och potatismos. Innan dess ska jag idag springa ett lätt och ledigt tempopass (formtoppning inför Kyrkloppet på lördag), skriva klart laborationsrapporten, packa och dega ner mig med Albanienmatchen. Hinner med en föreläsning imorgon också.

Skjortstrykning är en studiemotiverande syssla. Man känner längtan efter ett högavlönat jobb som tillåter att man håller sig med tjänstefolk.

Normalisering

Jag hade en konstig dag igår och först nu börjar jag känna mig någorlunda i fas igen. Först vaknade jag från en riktigt obehaglig och utdragen dröm där jag var hiv-positiv, och hela förmiddagen kände jag mig svag och småkrasslig och liksom utan immunfösvar. Det hjälpte inte ens att springa en runda. Fick skoskav. Sen satt jag fem timmar i en syrefattig datasal och skrev laborationsrapport (utan att bli klar), så när jag kom ut hade det redan börjat skymma och jag undrade vart i hela friden dagen tagit vägen. Hungrig var jag också. Ringde Alma. Såg ett par avsnitt av "Top Chef" på datorn, åt glass och somnade tidigt.

Behöver komma hem några dagar.

Och för sjuttonde gången: modern är inte detsamma som offensiv (som i "modern fotboll"), eller oreglerad (som i "modern arbetsmarknadspolitik").

Syntax

Nej, jag har inte läst något av Müller, men har tänkt göra det i typ ett år nu, och nu får jag väl betala priset för min sävlighet när alla exemplar på biblioteket lånas ut för all överskådlig framtid... Ska göra ett tappert försök imorgon. Annars har jag alltid Proust. Det bästa med Nobelpriset är nästan att det pratas mycket litteratur överallt, och det väcker alltid läslust. Just nu: extremt sugen på "Den siste greken" av Aris Fioretos. Men om Müller är det bästa jag kan säga att hon alltid verkat sympatisk och skärpt i de intervjuer jag sett/läst.

Jag fick mitt efterlängtade infomöte ikväll, förresten. Hade visserligen redan sökt Statskunskap B. Mötet förändrade inget. Men jag gillar inte alls att uppsatsen ska skrivas parvis, det känns bara jobbigt. Klarar inte av att kompromissa med såna saker. Måste snoka reda på någon undergiven stackare som jag kan övertala att åtminstone ge mig fri lejd vad gäller disposition och korrläsning.

Imorgon är det förresten internationella äggdagen, eller nåt i den stilen.

Pomodorini di collina

Skulle göra en (variation på) ragù bolognese i söndags eftersom det är ett så perfekt stillsamt helgprojekt, så jag spatserade ner till ICA Väst på köttjakt redan innan frukost. Högrev är ju legio i såna här sammanhang, eller möjligtvis märgpipa. Nu var det dock extrapris på den "ekologiska" bogen. Bog är ganska mycket magrare än annat grytkött. Jag skulle gissa att det var därför det tog nästan fem timmar på spisen innan hela härligheten antagit den rätta "trilla sönder när du petar på den"- konsistensen. Tålamod är i sanning en dygd. Pyttsade i lite vispgrädde mot slutet som krona på verket.

Föräldrarna ska till London i november, de illrarna. Och de ska se West Ham-Everton när de är där. Både jag och Alma har gjort det väldigt tydligt att vi förväntar oss julklappar i hästväg för att kompensera för att vi inte blivit tillfrågade.

Den där fancy planeringen inför Kyrkloppet som jag lade upp i förra veckan sprack per omgående, eftersom förkylningen kom tillbaka med förnyad gusto. Därav den sysslolösa helgen. Söndag kväll tog jag mig emellertid i kragen och lusjoggade en 8-9 km. Idag blir det lite mer fart, ett slags genrep i de lätta skorna. Tar det som det kommer och litar till min djävulska grundträning.

Entzweiung

Jag konsumerar verkligen kopiöst mycket matrelaterad media - böcker, bloggar, tidningar, tv- och radioprogram, restaurangrecensioner och gud vet allt. Sannolikt mer än vad som är hälsosamt. Mammas teori om min autistiska ådra känns mer och mer plausibel. Det jobbiga (och härliga) med mat är ämnets enorma spännvidd, det tar liksom aldrig slut, spretar i alla riktningar, och när man nördat ner sig ett par veckor och hobbyforskat lite om olika sätt att kärna smör glider man lätt över i något annat ("fett... vilket är egentligen det autentiska fettet att bryna köttet till en chili con carne i?"). Och så håller det på.

Det finns många i Sverige som skriver bra om mat, t ex på taffel.se. Men min absoluta favoritskribent är Nigel Slater. Han har bl a en kolumn i The Observer och ligger bakom min i särklass mest använda kokbok, "Real Fast Food". Jordnära, opretentiös och förbannat god mat. Enkelt och med mycket grönt. Dessutom är han en duktig stilist. På tal om fett, hur kan man inte gilla en man som beskriver fettet på de ugnsbakade revbenen som "a quivering morsel, a sweet nugget of silky savoriness"? Och på tal om stil och brittiska kockar så borde människan som översätter Nigellas böcker piskas till underkastelse och tvingas äta överkokt pasta resten av livet.

Taking the moral high ground

Är det någon som hört en nyhetsinslag om helikopterrånet som inte använt ordet "spektakulärt"? Det var tröttsamt efter en eftermiddags rapportering. Få saker kan förresten tråka ut mig som brottslighet, eller snarare den undantagslöst sensationalistiska journalistisk som försöker beskriva den. "38-åringen", osv. Inte intressant. Definitivt inte spektakulärt.

Jag har ju haft lite förkylningsbekymmer den senaste månaden, till och från liksom, och det har blivit lite fler vilodagar än vad som hade varit opti. Säsongens sista formtopp ska i alla fall fixas till Kyrkloppet den 17/10. Ungefär såhär ska det gå till:

1/10: Intervaller, 6x4 min med 2 min joggvila
2/10: Distans, 45 min
4/10: Långpass, 100 min
6/10: Distans, 55 min
8/10: Distans, 50 min
10/10: Intervaller, 8x4 min med 2 min joggvila
11/10: Distans, 55 min
13/10: Distans, 50 min
14/10: Distans, 35 min + stegringslopp och annat kul
16/10: Distans, 35 min

Kände att jag behövde få det åskådliggjort och strukturera upp mig en smula. Har inte kommit igång med att föra träningsdagbok igen efter sommaren. Borde nog det.

Vallfart

Idag hann vi ha föreläsning i ungefär tolv minuter, sen började ilskna lampor blinka och sirener drog igång och alla skulle tvunget brandöva. Extremt lam övning i mina ögon. Man kunde kanske tro att nån skulle gå runt med en lång lista och pricka av alla som var vid liv, eller att vi åtminstone skulle bli tillsagda vart vi skulle ta vägen, men icke. Helt jävla ad hoc hela spektaklet. Kallt var det också, och blåsigt (som alltid i den här stan).

Men det har ändå varit en bra dag:

• Halsen är bra
• Brev från Försäkringskassan: 1100 pix i bostadsbidrag! Long live the welfare state, jag ska aldrig mer fundera på att flytta till kontinenten.
• Skrev klart artikeln till Polmagasinet
• Sprang en mil och undan gick det
  

Som aviserat

Snart är det bara två veckor kvar innan anmälan till vårens kurser. För min del innebär det att jag ska välja inriktning på programmet, och även om jag så gott som bestämt mig för att läsa mer statskunskap hade det inte suttit fel med lite mer information, något man tydligen förväntas klara sig utan. Ifjol hölls ett fläskigt infomöte vid den här tiden, det är jag säker på. Aja. Tanken på att få diskutera rättviseteorier, välfärdsstatens framtid, genusperspektiv på internationella relationer osv är i alla fall det som håller mig vid liv genom dessa oändliga statistikföreläsningar. Bara en månad till nu... Dessvärre även en tenta, men det ska nog gå vägen.

Vaknade med halsont igår, genomsyrad av en allmän känsla av vekhet, så jag ställde in det planerade långpasset och nöjde mig med promenaden från Centralen ut till Eriksdalshallen. Den alkoholiserade speakern hade förärat Albin ett nytt smeknamn, "Vallen". Åt glass, såg Bajen slå Skövde med 36-26 och hade sen tänkt stanna och laga lite mat åt Vallen, men kände mig trött och krasslig och åkte hem istället. Smörstekte ett lass morötter och kollade på Sportspegeln.

Nu lyssnar jag på Bill Evans. "Conversations with myself".

Fem famnar djup

Under min research om tyska politikers matvanor stöter jag på en hel del spännande kuriosa. Som att Angela Merkel blivit krönt till Kohlkoenigin, kåldrottning, under den årliga surkålsfestivalen i hemstaden Oldenburg. Eller att Hitler beordrade Bormann att bygga honom ett spatiöst växthus i anslutning till Örnnästet, för att han alltid skulle ha tillgång till färsk frukt och grönsaker. Eller att Helmut Kohls absoluta favoriträtt är fylld suggmage.

Utter inepitude

Jag sökte länge men förgäves efter någon kanal som visade Barca-Atlético med brittiska och sansade kommentatorer. Fick istället hålla tillgodo med Fox Sports, som fåfängt försöker legitimera sina sändningar med hjälp av en skotsk "expert" som oavbrutet sitter och gastar jämte den ordinarie kommentatorn. Mannen är fullständigt bindgalen. Tror att jag nämnt honom förut, det är han som envisas med att bara använda spelares förnamn. Och regelmässigt bryter ut i tirader som: "He faces the hammers of hell, and he wilts in front of them!" (om Atléticos målvakt efter Alves frispark).

Nu står det en medelålders man med tjänstemannabuk och stretchar mot en lyktstolpe alldeles nedanför mitt fönster. Utan tröja, dvs. Anständigheten har för länge sedan seglat mot världens ände och fortsatt över kanten.

Rotfrukterna börjar äntligen bli såväl fina som billiga (vägrar, på ren trots, använda "i säsong") och igår kokade jag ihop en underbar linsgryta med bl a kålrot, potatis och morötter i. Kokosmjölk, en purjolök, lite inlagd pumpa från mormor, en torkad chili från Mexico (privatimport); det urartade till un vrai skafferitömning. Med lyckat resultat och fin brytning mellan sött och starkt.

Strävsopp, rimskivling, mandelriska

Min föreläsare igår på gruppövningen i deskriptiv statistik var en sällsam uppenbarelse. Eller, rättare sagt, hans skjorta var det; en påskliljegul i linne från Ralph Lauren, som till råga på allt bars utanpå jeansen, så att effekten blev den att han såg ut att ha vadat genom ett rapsfält iförd en dopsärk.

Nåväl.

Hör i detta nu på P1 att Obama kallat Kanye för "jackass". Svårt att säga emot.

Annars verkar det bli så att jag kandiderar till Polmagasinets styrelse (som enkel ledamot, inget annat) på lördag, när Uppsala Politices Studerande hyser fyllnadsval. Tänkte att jag kunde behöva lite föreningsvana, lite mötesrutin osv, och att det kanske ser bra ut i cv:t.

Sockerkullen

Visst är jag oförskämt nöjd med 1.37.20 i lördags, men själva genomförandet, taktiken, var nästan det bästa av allt. Särskilt som jag inte hade någon taktik. Förberedelserna bestod av att hämta nummerlappen i Kungsan, sen strosa lite upp mot Stureplan och kolla höstnyheter på Solo, sen ringa Albin och möta upp med honom och Jens (handbollsspelaren). Köpte en vaniljcroissant en timme före start. Tjugo minuter innan utförde jag lite pliktskyldig uppvärmning och avslutade med några stegringslopp.

Starten var inte utan viss trängsel, men till skillnad från i Göteborg behövde man inte ägna de första 12 åt energikrävande slalomåkning, för även om det var trångt så sprang i princip alla lika fort. Vilket torde tyda på att arrangörerna har skött seedningen bra. Hur som helst gick jag ut i lugnt och kontrollerat tempo och koncentrerade mig på att hitta ett bra flyt. Egentligen kändes det bara bättre och bättre ju längre jag sprang, åtminstone fram till Zinkensdamm knappa halvmilen innan målgång, när det tuffa tempot längs Söder Mälarstrand började göra sig påmint. Och så hade jag skav, och så kom den där jävla Götgatspuckeln.

Men det där genomförandet som jag var så nöjd med då:
0-5 km: 24.16
5-10 km: 23.38
10-15 km: 22.52
15-20 km: 21.55

Blir en ganska vacker kurva. Sista 1,1 km, längs Skeppsbron under slottets skugga, gick på 4.38.

Zampone

Statsministern släntrade förbi Universitetshusets aula igår och höll ett litet föredrag (med efterföljande frågestund) om ordförandeskapet. Tjockt med folk. Bredvid mig slog sig en extremt mysko kille ner: från det att Reinfeldt öppnade munnen tills dess att han stängde den igen, ungefär en halvtimme senare, slutade människan aldrig att nicka. Ibland hummade han dessutom gillande. Konstant samma djupt koncentrerade, begrundande ansiktsuttryck, ungefär som man kan tänka sig att Moses såg ut på Sinai. Han ville liksom inte missa en stavelse.

När anförandet var över applåderade han med oöverträffad frenesi och längre än alla andra, och för en sekund var jag övertygad om att han skulle brista i gråt, men han lyckades samla sig.

Fredde själv var nästan obehagligt stabil och påläst. Inget verkade kunna rubba honom, inte ens en duktigt luddig fråga på knagglig engelska från en kinesisk utbytesstudent - han bara körde på. Visst, alla år som yrkespolitiker måste ge viss rutin, men jag blev ändå ganska imponerad. Har liksom en känsla av att Sahlin inte skulle ge samma säkra intryck. Och det är såklart problematiskt, eftersom hon dessutom är kvinna och knappast får något gratis i förtroendefrågor... Ska bli gött när valrörelsen drar igång på allvar i alla fall.

Omkväde, det betyder refräng

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att jag ifjol bidrog till vår programtidning Polmagasinet. Av olika anledningar blev det en engångsgrej, men nu är jag tillbaka som ett stående inslag på obestämd tid, som författare till "Husliga spalten". Filar på en serie om sambandet mellan politisk kultur och politikernas matvanor i olika länder, där varje spalt avslutas med ett par relaterade recept. Kan bli bra. Först ut är Tyskland. Helmut Kohls smörfrosserier har en given plats, precis som Hitlers omtvistade vegetarianism, men vad åt egentligen Bismarck?

Enligt Wikipedia skrattade förresten Otto von Bismarck bara två gånger under hela sitt liv: när hans svärmor dog, och när han såg Vaxholms fästning.

Själv skrattade jag högt senast i förmiddags. Min föreläsare smällde upp en matematisk formel (för att räkna ut produktmomentkorrelationskoefficienten, fanskapet heter så, det är inget jag hittat på) på projektorn och det var liksom så löjligt att jag inte kunde hålla mig. Annars har jag:

• köpt och ätit lammhjärtan (kommer på Fb)
• börjat se fram emot årets Blossaglögg (clementin)
• fått min första gifta kusin
  

Pingu

På långpass i Hågadalen mötte jag: en skock thailändska bärplockare. De såg glada ut, liksom oanande. Annars har jag fortfarande inget internet i lägenheten. Hatar Blixtvik. Pratar med deras jävla kundtjänst varenda jävla dag och allt man får är en snubbe som heter Glenn och försäkrar att "teknikerna" jobbar på det för fullt och om det inte kommer igång idag så kommer det imorgon, blablabla, osv, etc. Så jag svävar i ovisshet, avskärmad, bortkopplad, isolerad.

Tigris

Det verkar vara något med mig och internetabonnemang, vi verkar inte kompatibla på någon vänster, så trots upprepade samtal med kundtjänst (där jag låtit så irriterad och korthuggen som jag överhuvudtaget har hjärta till) är jag fortfarande utan anslutning i min nya lägenhet.

Därav min cybertystnad.

Nu sitter jag på Hugos, som förutom att brygga stans godaste kaffe och ha en skönt eklektisk inredning även tillhandahåller gratis wifi. Sköter mina bankärenden. Kollar fejan. Livsuppehållande åtgärder. Annars känns det som att inte gjort annat sen jag kom upp än att montera IKEA-grejer, med vissa avbrott för proviantering på ICA. Det är dyrt att bygga ett anständigt skafferi från grunden.

Schwarze Milch

Förmodad radiotystnad ett par dagar framöver, tills jag fått mitt bo någorlunda i ordning och kommit på rätt köl - säg onsdag. Idag: drygt 50 minuters rehabjogg, packa, Bekele på tv, packa, kaffe, fotboll hos Simon, krama Simon, packa, äta hamburgare. Packa. Nu är morföräldrarna här på kaffe, och jag fick lite ägg och inlagd pumpa och annat gott "så att jag inte svälter i Uppsala". Risken var annars överhängande.

Lethe

Jag har lidit av förhållandevis dålig aptit den sista tiden. Kan inte minnas att det någonsin hänt förr - måste vara lufttrycket.

Eller så berodde det på våra gäster, skofolket från Norrtälje som var nere för pappas femtioårsfirande. De tärde på mig. De är högljudda. De har en fruktansvärd böjelse för ordvitsar. De är så urbota reaktionära och provinsiella i sina resonemang att man blir alldeles... mörkrädd.

Så jag flydde undan till mörka vrår och läste, eller såg friidrott på mitt rum, eller satte mig på biblan några timmar. Avverkade ”Edelcrantz förbindelser” av Malte Persson (vars blogg jag följer) igår. Den var ungefär som författaren själv stundtals ger intryck av att vara; löjligt välformulerad och välresearchad men kanske lite för smart för sitt eget bästa. Och så led den av ett visst överbruk av ordet ”vitterhet”. God och frejdig underhållning icke desto mindre.

Efter tusen om och men ser det ut att bli flytt för min del på måndag. Ska bli skönt, trots allt. Om inte annat ser jag verkligen fram emot att få inreda min alldeles egna lägenhet från scratch, även om det förmodligen blir en ganska utdragen process (av ekonomiska orsaker).

Alla tiders

Fortfarande svävar jag i en besvärande ovisshet beträffande lägenheten. Hyresvärden underlåter konsekvent att svarapå mina mail så fortfarande vet jag inte om jag kan flytta in den 23:e eller om jag måste vänta tills kontraktet börjar gälla, dvs 1/9. Vilket hade komplicerat mitt liv med ungefär 300%. Löken på laxen i sammanhanget är att vår internetanslutning behagat strejka de senaste två dagarna, så ingen ny information har gått att inhämta. Den som lever lär få se. Just nu sitter jag på Stadsbiblioteket och skriver.

Prag var lite lagom östigt, särskilt då kvarteren runt vår (stora, ljusa, fina om än något underinredda) lägenhet. Överallt barer och små livsmedelsbutiker. En och annan erotikshop. Det var, för att tala med salig Lennart Persson,skönt sädigt. Längre inåt centrum, mot Gamla stan och Karlsbron, var turisttätheten betydligt högre. Likaså kaffepriserna.Vi har promenerat tills fötterna värkte, ätit bastant och billig mat, druckit välblandade drinkar på trivsamma bareroch dansat oss svettiga i trånga klibbiga kälare. Linbana, fantastiska bakelser, likgiltiga servitörer, billig öl öl öl (men inte för mig).

Balmoral

Update: det bidde "Edelcrantz förbindelser" av Malte Persson istället. Lånad av mostern.

Lätt förgånget

Strax klar med Woolf. Sen blir det nog Kandre, eller nåt annat på svenska i alla fall, för jag behöver andas lite. Det är för varmt för modernism.

Det tog mig, Viktor och Agnes drygt två timmar att springa runt Finjasjön igår. Hela äventyret blev lite mer äventyrligt än beräknat eftersom vi hade med oss alldeles för lite vatten. Och så sprang vi fel i en illa skyltad korsning, varför totalsträckan bör ha blivit närmare 20 än de tänkta 18 kilometerna. Fin runda, hur som helst, och jag ska nog försöka mig på ett varv till innan flytt.

Helgen kan sägas mjukstarta ikväll med Killer Zeus i Stadsparken klockan tio. Mitt mesta krut ska brännas imorgon; i vanlig ordning är den exakta planen, omständigheterna, själva angreppssättet höljt i dunkel, men jag räknar med att det utkristalliserar sig allt eftersom. Lördag: Finja loppis, bakisjogg, kräftskiva här hemma och anständigt sänggående. Upp som en tupp nästa morgon för att erövra Prag.

Josefov

Läser, som kanske nämnts, "The Waves" av Virginia Woolf för tillfället. Den är ganska mastig. Jag snittar kanske 15-20 sidor om dagen, och för en hast(slarv?)läsare som jag är det en lite frustrerande men samtidigt nödvändig takt att hålla. Märker trots det att jag hela tiden tenderar fastna i en påfallande ytlig läsning - ligger mest och ljudar vackra ord, tar om enskilda meningar tre-fyra gånger, tänker att jag borde slå upp vad fan "somnolent" egentligen betyder men nöjer mig till slut med en kvalificerad gissning utifrån sammanhanget. Det är kul, men det känns som att jag går miste om något. Får väl bli en omläsning senare.

23.30 igår stod jag i ett dödstyst Bjärnum och frös och väntade på bussen. Sen fick jag gå hem nerifrån Resecentrum. Gatubelysningen var ur funktion så jag irrade i nästintill beckmörker hela vägen. Drack mjölk, gjorde mig iordning och tänkte på helstekta grisar innan jag somnade.

Gewürztraminer

Innan jag åkte ner till Hässleholm hade jag en lista med grejer jag absolut skulle hinna göra i sommar, en ganska lång lista, men den kom bort i flyttkaoset och sedan dess har jag famlat i förvirring; dagarna bara flyger förbi, och det är inte som att jag inte har det bra eller gör roliga grejer, för det har varit en bra sommar hittills, men fan vad fort den går---

Dock: fortfarande nästan en månad kvar tills återfärden norrut. Festival här i stan och i Malmö, pappas 50-årsfest, Prag, etc, etc. Många godsaker.

Växelvisa variationer

Viktor har varit duktig och letat fram ett schysst boendealternativ, så nu är allt bokat inför Pragresan 9-12/8. Jag, systern, de båda kusinerna och så Elna - a merry bunch indeed. Även om öl fortfarande har samma effekt på mig som värdekonservativa debattörer och Christiano Ronaldo (blotta lukten kommer det att vända sig i magen) tror jag på en fin vistelse. Är väldigt spänd på det tjeckiska köket. Och den judiska kyrkogården.

På tal om rustik mat: när föräldrarna åker ut till stugan vid havet i nästa vecka ska jag experimentera en hel del med inälvor och roliga styckdelar. Lyckade projekt lär förevigas och dyka upp på Facebook.

En bra förfest till lördag är av vikt.

Giblets

Gårdagen var mördande; först fortsatt grävande, sen skyffla grus i urvede till klockan fyra ungefär, sen långpass utom Tormestorp om 19km. Formligen dog framför friidrotten på TV4. Försökte sedan börja på "The Waves" av Woolf, men orkade bara avverka den ofantligt pratiga inledningen skriven av någon litteraturvetare från Chicago innan jag höll på att somna. Har höga förhoppningar på den boken. Vaknade av åskan. Skyfflade lite mer med farfar i förmiddags.

Vetefan vad jag ska svänga ihop till kvällsvard - man kan ju inte leva av spanskt rött allena, det får bli att bottna med lite stärkelse innan kosan styrs ut mot festen i skogen.

Haute route

Trist att etapperna i Pyrenéerna, som ju har alla förutsättningar att bli hur spännande och jävliga som helst, slösades bort en smula av arrangörerna - stigningarna kom liksom på fel ställen för att bli avgörande. Fina vyer dock.

Idag har jag äntligen börjat med mitt stora grävprojekt. Vi ska lägga lite nya plattor framför verandan, men först måste allt gräs bort och sen ska nivån sänkas ett par-tre decimeter och sen är det till att hiva ut 20 ton grus ovanpå hela härligheten. Ett digert arbete vill jag lova. Förmodat välbehövlig paus blir det dock på torsdag, då det vankas familjeutflykt till bl a Tivoli i Köpenhamn. Hästvedakusinerna också.

Körde 4x1500m igår i intervallfart. Hatar det passet. Måste ändå köra det. Fick köttbullar hos farmor efteråt.

Vi trivs i det postmoderna

Det blev mycket riktigt en del kalkande. I övrigt målade vi en del, rensade stallet, körde ohemult tunga möbler till tippen i Sjöbo, sprang i regnet och åt kardemummakaka. Jag träffade en kvinna jag instinktivt ville ha barn med. Egentligen är jag inte särskilt sugen på att skaffa ungar för tillfället, men ibland springer man på folk som bara väcker såna tankar hos en, oftast äldre kvinnor då - jag ser liksom mig själv om femton år, med henne, inte sällan i en lantlig miljö och alltid är det sommar, och hon har vårt dotter på armen och utstrålar lugn och fruktbarhet och sval elegans på samma gång.

Men imorgon ska jag (tillfälligtvis) leva i nuet. Först långpass till Hästveda med Viktor och Agnes, sen marknadsexcesser dagen lång, sen lite ost och vin och fest på det.

Die alltägliche Umwelt

Antar att det blir varm ikväll när jag ska springa, men 10 kilometer kan man härda ut och förhoppningsvis tar det inte mer än en 42 minuter ungefär. Och imorgon åker jag ner till mosters gård utanför Sjöbo för tre dagars sedvanligt drängaliv. Lantluft, kroppsarbete, trivsamma pratstunder om högt och lågt; det brukar bli välgörande vistelser. Fast att kalka korsvirkeslängor är urbota tråkigt, det kommer man inte ifrån.


Vaknade med en plötslig (och omotiverad) känsla av rikedom och beställde lite plock från Adlibris:

¤ "Bübins unge" av Mare Kandre
¤ "The Waves" av Virginia Woolf
¤ "Kring Guermantes" (del tre, dvs) av Proust

Snart drar touren igång.

Råg i ryggen

Det fanns en stor stubbe i vår trädgård, en rest från poppeln som stod där förr; nu är också stubben ett minne blott. Lite drygt en timme tog det. Jag ska erkänna att den var duktigt murken och inte bjöd yxan något vidare motstånd, men blotta omfånget och volymen gjorde det till ett ganska svettigt företag. Ämnar fira med lite fruktsallad nu.

Junk miles

Note to oneself: spring, om tillfälle ges, vid alla tider utom just mellan fyra och fem på eftermiddagen. Det är så varmt att det knappt är kul. Seg var jag i benen också efter gårdagens tröskelpass (härligt med lite fackspråksidioti och löparlingo). Det enda som höll mig vid liv var tanken på fisken som mamma grillade därhemma, och de vackra omgivningarna - jag hade kollat upp en ny runda på Google Maps.

Jag kan inte förmå mig att springa med bar överkropp i bostadsområden, men idag var jag mest i skogen så linnet åkte av och jag börjar ackumulera en viss bränna. Med mina mått mätt.

Två sorters värdelöshet

Min dygnsrytm har varit om möjligt ännu mer uppfuckad än vanligt sen jag kom hem; under våren i Uppsala har jag vanligtvis vaknat runt sju (alldeles oavsett sänggående) men de senaste veckorna har jag slagit upp ögonen 05.55 i princip varje morgon. Jättemysko. Idag ett litet steg i rätt riktning: 06.17. Läste tre sånger ur Dante, tömde diskmaskinen.

"Den gudomliga komedin" är förresten riktigt läsbar och mysig, inte alls det mastodontprojekt jag föreställt mig. Väldigt bra sommarlektyr.

Viktor introducerade sin senaste semesteridé idag när vi låg vid Lursjön. Vi har pratat om Prag (flyget är skrämmande billigt), och det kan säkert vara en bra grej, men jag som inte är så förtjust i öl tappar såklart en del av upplevelsen. Nu diskuterades en slags hemmatågluff här i Sverige. Inte heller oävet. Och så har jag väl lovat bort mig både till Albin och till Lina - Grekland i båda fallen om jag inte missminner mig... Jag säger såhär: den dag ett konkret förslag presenteras tar jag ställning. I slutänden är det förmodligen främst en fråga om likvida medel. Lönearbete är som bekant inget jag ägnar mig åt den här sommaren; det sista jag behöver är mer alienation---

Cheshire

Det här med blogg - jag vet inte jag. För tillfället känns det inte så kul bara. Utlyser radiotystnad åtminstone till efter midsommar och utvärderar då. Egentligen skriver jag ju bara här när jag känner ett trängande behov, som en slags ventil, så ett uppehåll är inget jag i egentlig mening behöver försvara eller förklara, men jag är så förbannat omtänksam. Jag älskar er alla.

Suffolk

Mina fotbollsrelaterade upplevelser de senaste dagarna har inte varit av det muntrare slaget; först detta monumentala antiklimax i VM-kvalet, sen bevittnandet av mina småkusiner i Hästveda P16 när de blev skändade med 0-19 mot Kiaby, och så dagens match mellan lärare och nior i Tyringe. En rad återbud ledde till att jag fick göra en insats. Kände mig laddad. Kände mig spänstig. Det visade sig emellertid att ungarna var ungefär sjuhundra gånger snabbare, löpvilligare och mer tekniska än någon i vårt lag, så att vi förlorade med 0-2 var snarast smickrande och något vi ska tacka vår målvakt Thomas Datakillen för.

Alldeles nyss satte jag inte mindre än fyra separata degar - alla husets stora skålar är ockuperade av mitt företag. God willing and weather permitting resulterar de på torsdag eftermiddag i en oöverskådlig mängd baguetter som ska föda de massor av människor som kommer hit på fredag kväll för att fira min syster. Vidare har jag blivit ombedd att förfärdiga strax över 100 piroger imorgon. Fattar inte hur någon vettig människa kan välja att starta en cateringfirma. Det finns ingen själ i att utfodra 65 pers, hur mycket av sig själv man än investerar i det man gör.

Ribollita

Olyckligtvis har jag inte hittat något öppet nätverk att snylta på här hos syskonen Tingsvall i Stureby, så jag tillbringar min mesta tid offline. Behöver i och för sig inte vara dåligt när man försöker diciplinera sig till tentaplugg. Igår satt jag på balkongen i ganska lite kläder och läste om inflationsbekämpning. Sen tog jag tunnelbanan till Skanstull och sprang Årstaviken runt. Idag blir ungefär likadan, minus solen då, men imorgon ska vi nog ta en tur på stan och försöka shoppa lite studentpresenter till de som gjort sig förtjänta. Vill hem.

Sädesfälten böja sig för vinden

Det dumma med att läsa för mycket "På spaning..." är att allt annat ofelbart känns en smula ofärdigt och hafsigt. Låser man in sig på sin kammare i 20 år (eller nåt i den stilen) för att skriva en romansvit är det naturligtvis inte mer än rimligt att resultatet blir välkomponerat. Storheten i "På spaning...", eller åtminstone i de två första delarna som jag hittills läst, är att perfektionen inte tillåts utesluta passionen. Därför blir summan så fulländad. Det är böcker man läser för läsandets skull, för sin egen skull, för skönhetsupplevelsen.

Inte för att jag har tid. Tenta imorgon, tenta på torsdag. Om lite mer än 48 timmar ska vi dessutom lämna in lägenhetsnycklarna. Två saker slog mig när jag packade ner mina pinaler: att jag har väldigt många (tunga) böcker och att jag även har en försvarlig mängd skjortor. Mycket att lyfta och vika, med andra ord. Och det är helt fantastiskt skönt att föräldrarna kommer upp ikväll och tar det mesta som ska med hem över sommaren; kläder, skor, böcker, en del sprit.

Fan, jag vill också ha Siesta. Får hålla tillgodo med bilder och berättelser i år. Och Facebook.

Vanity fair

Hastigt och lustigt blev allt så mycket lättare. Tydligen hade pappa vaknat på sin mer medkännande sida idag, och tyckt synd om mig och min sambo som tvingas sköta allt slit med flyttandet helt själva, som vore vi vuxna eller nåt, och samtidigt förväntas studera och äta näringsriktigt och undvika frestelser och hålla oss till den smala vägen. Så: mina föräldrar kommer upp på fredag och lånar oss några handtag. Min tacksamhet vet såklart inga gränser - jag andas redan åtskilligt lättare och huvudvärken börjar släppa. Dessutom får Alma huset för sig själv under Siesta, vilket hon säkert inte har något emot.

Efter att ha legat inne precis hela dagen igår och pluggat förhatlig handelsteori belönade jag mig med lite intervaller. Precis innan jag gav mig ut sprack molnen upp. Värmde en kvart, körde 6x800m med en och en halv minuts gåvila mellan och joggade sen ner en kvart på hemvägen. Siktar ju på ett par 10k-lopp nu i sommar så farten behöver piskas upp en smula.

Ett begär utan tak

Att vara uppfylld av sin egen förträfflighet är visserligen inget främmande tillstånd för oss med narcissistiska tendenser. Vi vet även att mot varje sån period svarar en lika lång tid av tvivel, lättare ångest och allmän noja, varför det gäller att smida medan järnet är varmt. Idag känner jag mig ganska begåvad. Jag känner mig också ganska duktig. Alldeles precis var jag och Daniel borta på Gränby Centrum (stort, anonymt åbäke med ett gigantiskt Systembolag) och förtidsröstade, eftersom vi båda kommer vara hemma den sjunde men röstkorten bara gäller här. Hur som helst - alltid en fin känsla att få se sitt kuvert klistras ihop och åka ner i lådan. Ångrar lite att jag inte tog på mig kostymen.

För att återknyta: jag är full av tillförsikt angående sommaren, på alla plan och i alla avseenden. Utom möjligtvis det ekonomiska. Men det är ju, i sammanhanget, en struntsak.

Condorcet

Jag tycker om att bringa lite (skenbar) ordning i min tillvaro genom att göra långa, ambitiösa att göra-listor, gärna med små rutor intill varje ärende så jag kan sätta en snygg bock när jag varit duktig. "Tick it off!" som en Linnéprofil hade utropat. För tillfället känns det dock som att listan snarast växer för varje bock jag sätter. Igår var annars en bra dag ur bocksynpunkt; jag hämtade ut nycklarna till förrådet som ska hysa mina prylar över sommaren, jag och Dan bokade skåpbil till nästa helg, och äntligen kom det en snubbe och köpte soffan.

Men, som sagt, många tomma rutor återstår. Flyttbestyren hade inte känts så betungande om det inte varit för att jag helst ska sköta plugget också - något som uppenbarligen (om än omedvetet) nedprioriterats i mitt huvud. Fick nämligen underkänt på tentan om utrikeshandel. Så nu blir det omtenta där, som lök på den berömda laxen... men jag får helt enkelt ta mig i kragen. Idag ska jag i alla fall förtidsrösta.

Rhône

Comme ca, nu har jag varit borta på Kvantum och plockat åt mig lite lax till morgondagens lunchlåda - en pastasallad (utan tillstymmelse till sallad) att inmundiga på tåget till Göteborg. Just nu tänker jag såklart mest på Varvet och på att vara så bra förberedd som möjligt, men sen ska det bli väldans trevligt att komma hem en vända också. Planera midsommarfirandet med syrran, kolla på småkusinerna när de spelar fotboll, prova pappas ögonsten (den nya gasolgrillen). Åter Uppsala sent på måndag kväll. Då blir det till att börja nysta i flyttkaoset.

Malört

Utan vidare förvarning fick jag ett mail igår från Majklockan Fastigheter, som nyligen byggt en handfull hus med studentbostäder ute vid Flogsta, i vilket jag erbjöds att spatsera upp till deras kontor inom 14 dagar om jag var intresserad av en etta. Jag har hållit ögonen öppna och letat boende hela våren, men hade i princip glömt bort att jag stod i kö där. Une joyeuse surprise! Så: idag gick jag dit så fort de öppnade klockan ett. Hade med mig erforderligt intyg om att jag studerade. Två namnteckningar, och vips! så hade jag kontrakt på en etta om 27 kvadrat, med ordentligt kök och allt. Inflyttning 1/9. Allt ordnar sig till det bästa!

This aggression will not stand

Jag var på debatt ikväll i Universitetshuset. Smockat med folk, säkert 200 pers, kom för att lyssna på Europaparlamentskandidater från alla nu representerade partier. En lärare från Statsvetenskapliga instutitionen modererade med den äran. Fin bredd på frågorna var det också, inklusive vissa mer övergripande om EU:s roll och konstruktion. Dock: det borde inte vara tillåtet för hycklande borgerliga politiker att ens ta uttrycket "den svenska modellen" i mun, än mindre utge sig för att försvara den---

Balbec

Helt ok tröck i benen idag när jag körde 800m-intervaller i tröskelfart. Bara en handfull, för att hålla fartkänslan vid liv och inte slita i onödan. Lätt, lätt. Dock lite jobbigare än planerat på grund av det evinnerliga blåsandet.

Plugget är bedrägligt sävligt för tillfället. Jag läser i kursplanen att det är en del att läsa in i samband med sista veckans föreläsningar, så jag borde kanske vara lite förutseende, men det är ju så förbannat svårt att motivera sig när det bara är en massa kurvor och funktioner och "marginell utgiftsbenägenhet" och "aggregerad efterfrågan" och geten. Samtidigt blir det nog ganska stressigt med flytt och bråte i slutet på månaden. Aja. Idag är det faktiskt söndag.

Men imorgon: föreläsning arrangerad av programföreningen (Uppsala Politices Studerande). Not to be missed. En som jobbar på UD och nån tjomme från Sida ska komma och prata om hur man får ett lagom glassigt jobb.

Marsansås

Det regnar. Björn Ranelid är på tv och välsignar Malmös nya arena och pratar om förbindelsen mellan Zlatan och Tranströmmer ("de är bröder och syskon i samma kamp") - mannen är vansinnig, verkligt snurrig. Men ändå ganska njutbar att lyssna på.

Det regnar alltså, och det gjorde det igår också när jag sprang Ekonomrundan. Uppsalaekonomerna arrangerade ett litet lopp (5,2 km) och jag tyckte att det kunde vara ett lagom sätt att testa formen inför Varvet. Trots grisigt väder bidde det en riktigt respektabel tid, 19.45. Sen joggade jag hem och såg den formidabelt tråkiga "drabbningen" mellan Arsenal och United.

Paket från Adlibris idag: "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg och "I skuggan av unga flickor i blom" av Proust, andra delen i "På spaning...".

Shortbread

Jag har försökt vara så lite som möjligt vid datorn de senaste dagarna eftersom den stol jag sitter i dras med vissa ergonomiska tillkortakommanden och orsakar mig en ihållande smärta i ländryggen som tilltagit exponentiellt och nu gör sig påmind snart sagt hela tiden, till och med när jag springer, och det är ett pris jag inte kan acceptera, så därför har det blivit lite dåligt bloggat. Kort dagssammanfattning: vakna, stryka skjortor, äta nudlar, se Rikard Wolff första maj-tala på Vaksala torg (anledning alltjämt okänd), köpa tofu i kul kinesaffär, springa, se dokumentär om Mare Kandre.

Får se vad jag mäktar med i fortsättningen.

Läste förresten nyss ut "Klockan klämtar för dig" av Hemingway. Kan tyvärr inte rekommendera den. Berörde mig inte på något plan. Läs nåt där han är i Paris eller Afrika istället.

A l'ombre des jeunes filles en fleurs

Det händer inte alltför ofta, men när det väl inträffar glömmer man i ett flux alla otal tunga kilometer man oinspirerat tröskat sig genom med stumma ben, alla svarta tånaglar, alla blodfyllda blåsor och ömma senor, allt det där är som bortblåst. Visst, det finns något romantiskt också i det mer rutinmässiga slitet (åtminstone om man är funtad som jag). Men idag var allt så lätt. Drygt 18 kilometer, 1h 39min, skinande sol och ett ständigt ackompanjemang av fågelkvitter.

Borracho

Till skillnad från i höstas har jag nu åtminstone TV4 Sport, så jag kan se en del spansk fotboll, och även om Liverpool-Arsenal inte suttit fel igår kändes ett Madridderby som helt adekvat kompensation. Även om produktionen såklart inte kan mäta sig med Premier League. I vilket fall blev det en vansinnigt underhållande match, där Getafe helt rättvist tog ledningen två gånger bara för att vid 2-2 slarva bort en straff, varpå Real naturligtvis (med en man utvisad) slog in 3-2 på övertid genom Higuaín. Även om jag ogillar flera av Reals spelare ganska passionerat är det något inom mig som önskar Barca en rejäl knäpp på näsan. Eller, snarare: en knäpp på näsan åt alla kortpassningsfascister i svensk media.

Mer sport ikväll: missa för guds skull inte Bajens första hemmamatch i semifinalserien mot Alingsås. 19.00 på SVT24.

Emellanåt går jag på nån föreläsning också, igår om tullars effekt på ett nationellt monopol och om statliga subventioner till exportindustri med stordriftsfördelar. Om en vecka är det tenta. Sen Göteborgsvarvet. Sen en massa flyttbestyr, och en tenta till, och några nätter på Albins soffa, och sen bär det hem.

Herat

Dagens kökstips blir att inte snåla med fettet när du gör pajdeg. I min experimentlusta och strävan efter ett liiite kalorisnålare recept ersatte jag i princip allt margarin med kesella, vilket resulterade i en fullkomligt oätlig deg som mest av allt påminde om ett sånt där halkskydd man lägger i badkar. Jag lyckades rädda fyllningen (kassler och herrgårdsost), som nu ligger i en skål i kylen som en ledsen, söndrig omelett. I fortsättningen gör jag som mamma säger.

Subtilem Geschmack

Nu är det i runda slängar åtta och en halv timme kvar tills anmälningstiden för höstens studier går ut. Om jag varit rik och inte behövt bry mig om petitesser som jobb och, säg, framtiden, hade jag nog gjort som Alma och sökt konstvetenskap eller kanske teoretisk filosofi (hennes folkhögskoleplaner väljer jag att ignorera). Men nöjeskursernas tid är förbi! Därför: 15 poäng grundläggande statistik, följt av lika mycket förvaltningsrätt. Får väl skaffa mig en utvecklande hobby eller nåt för att inte förgås.

Magaluf var verkligen av en annan värld, närmast en parodi på sig själv med alla brittiska pubar (roast beef & yorkshire pudding), SVT på rummet och monstruösa betongkomplex. Under förmiddagarna ägdes strandpromenaden av övernaturligt solbrända, övervintrande pensionärer. Mellan lunch och nio på kvällen var allt stendött. Sen började det bleka brittiska trasproletariatet krypa fram ur sina hålor. Vodka och Red Bull. Fotbollströjor och snaggade skallar. Alldeles för korta kjolar och på tok för höga klackar.

Absolut ingenting röjde att vi råkade befinna oss i Spanien.

Men jag ska inte bara klaga. Spriten var billig, så jag köpte på mig en del (väskan klarade precis invägningen). Och dagen vi flanerade i Palma hittade jag min efterlängtade kostym. Den är mörkblå och sitter riktigt bra, men jag har ändå en känsla av det finns en del att göra för en kapabel skräddare.

Verkshöjd

Sisådär, nu har jag halvsovit mig igenom den sista föreläsningen om handelsteori och på hemvägen slunkit inom bibilioteket och lånat lite reselektyr. "Saturnus ringar" av W.G. Sebald bidde det. På något fåfängt sätt verkar jag tro att jag kan kompensera för att jag åker till Magaluf (dekadensens högborg) genom att samtidigt tillgodogöra mig tysk kvalitetslitteratur. Förmodligen ganska utsiktslöst. Tar även med mig "The road to Oxiana" av Robert Byron, och förhoppningsvis nya numret av Vogue Hommes International om jag hittar det på Pressbyrån.

-----kokar morötter-----

Idag är det förresten världsautismdagen.

Jag pallar absolut inte släpa med mig datorn till Hässleholm, så bloggandet och facebookandet blir av den sporadiska sorten ett par veckor framöver. Prioriterar skjortor, böcker och löpskor när jag packar ikväll. Hoppas på några trevliga återseenden under de dagar jag är i Hlm, och en hårklippning, och en seriös genomgång av stans second hand-butiker.

När det marginella är det intressanta

Om loppet har jag egentligen inte så mycket att säga: det gick inte så bra som jag hoppats, minst ett par minuter för långsamt, och väl i mål kände jag mig mest frustrerad och lite tom. Problemet, inbillar jag mig, är främst mentalt. Min hjärtskärande brist på tävlingsinstinkt gör att jag tappar koncentrationen och glömmer bort att pressa mig genom hela loppet. Med tanke på hur lätt och fin jag kände mig i kroppen och hur bra det känts på träning de senaste veckorna måste jag få vara lite besviken. Men: revansch i Göteborg! Förmodligen passar den längre distansen mig bättre.

Fåglarna sjunger om morgnarna nu. Innan fredag ska jag gå på ett par föreläsningar om handelsteori, äta ur kylen så att inget står och förgås, läsa ut "Hemsöborna" och tvätta lite kläder. Sen bär det av hemåt. Av vårt telefonsamtal igår att döma har Alma tappat det helt; hon orerade om obskyra metodistinternat i Jämtland och dalsländska tovningsutbilningar och gud vet vad. Måste ge henne en kärleksfull omruskning.

Kalvdans

Premiärmilen på söndag, således. I förrgår körde jag korta intervaller för att få lite fartkänsla, idag blev det några kilometer i lugnare tempo för att liksom hålla igång och inte förslappas. Och jag har svårt att föreställa mig bättre uppladdning än att se Bajen-Ystad i Eriksdalshallen imorgon eftermiddag. SVT sänder från klockan fyra och ifall nån ser mig på tv får ni gärna dra iväg ett sms - jag och Dan ämnar hålla låda så det står härliga till.

Det är riktigt svårt att göra några förutsägelser om tider, men jag har på känn att det kan gå ganska fort om allt stämmer (dvs, inga orkanvindar, ingen akut diarré och inga benbrott). Kommer min vana trogen att satsa på negativa splitar. Första fem försöker jag hålla 4.30-tempo och sen ökar jag progressivt i den mån benen svarar. Vågar man hoppas på sub-43min? Högmod, osv.